HBL 15.9.2007 Det konstnärsdrivna galleri Titanik i Åbo har, trots sitt avantgardistiska förflutna åtminstone under min snart två års långa vistelse i staden befunnit sig i ett slags dvala. Höstens inledande utställning av Matti Tainio väcker en förväntan på en förändring. Tainio har gett sig in på att reflektera över människans relation till sin fysiska omgivning.

I utställningens första del ger han luft åt sitt personliga förhållande till Åbo där han bott under tolv års tid. De mest grundläggande elementen i staden gestaltar han genom manshöga modeller byggda i olika materia. Mellan domkyrkan och slottet ringlar en metallkonstruktion där ån alldeles som i verkligheten fått en fysisk existens. Vattnets oupphörliga flöde i den smala rännan har redan framkallat en tunn hinna av rost, i synnerhet där det rinner ned i en metallbalja. Vattnets ljud fyller gallerirummet med ett meditativt brus. Modellerna förefaller alldeles för voluminösa för det lilla gallerirummet men kan på det sättet även ses symbolisera en viss känsla av inskränkhet i det fysiska eller mentala stadsrummet.

I övrigt förefaller Tainio främst vilja åskådliggöra den mera vardagliga sidan av staden. Havets osynlighet hos stadens väsen gestaltas genom en horisontell panoramabild exponerad från stadens högsta berg. Så långt ögat når flyr havet undan.
Tainio har också hängt upp ett slags små vykort med dubbla bilder på väggen därifrån de kan tas ned och beskådas med hjälp av en egentillverkad liten tittapparat där bilderna smälter samman till en tredimensionell upplevelse. Motiven består av varierande fragment ur den annars ofta frånvarande bortglömda verkligheten med tillhörande beskrivning av platsen.

I det andra rummet ger Tainio in sig i den stora världen om än hans forna hemstad Helsingfors också ryms in genom ett glasskåp där bussarnas nattlinjer accentuerats. För övrigt ger han här med hjälp av urklippta kartfragment luft åt en begrundan över människans mest varierande sätt att ta del av främmande städer. Att resa är en högst personlig upplevelse. Vari består en omgivnings väsen? Själv vill jag andas in en ny stad och efter planlösa strövtåg finna ett ställe att vistas i och att återkomma till. En annan vill kanske besöka sevärdheter och mera analytiskt eller systematiskt utforska trakten.
Tainio har här skildrat sina rutter i främmande städer genom att klippa ut dem ur kartan och fästa dem på tomma vita ark där endast ramen för den ursprungliga kartan och stadens namn omgärdar hans vandringar. Resultatet blir förutom estetiskt tilltalande och avskalat också ett uttryck för hur liten del av en stad man är förmögen att uppleva under en tillfällig vistelse. Vad är det essentiella? Tainios tankegångar väcker många frågor och fungerar som en stimulerande gnista till ytterligare begrundan.
Matti Tainio äger en förmåga att kring en fråga konsekvent ge uttryck för mera djupgående eftertanke genom att förena det personliga med det mera abstrakta.