HBL 13.10.2007
Iida Airasmaa skapar med sin utställning en dualistisk värld där det verkliga och drömlika möts. Hon har höljt in hela galleriet i omslagspapper som hon sedan har målat vitt. De buktande väggarna ramar in ett vitt papper på golvet där likaså vita kärl i papp utgör ett slags dukning. Det är som om andarna här skulle förväntas inta en illusorisk måltid i sällskap med eteriska små skepnader ur de två stora dukarna på väggen.

Bortom det avskalade har Airasmaa samlat in diverse bråte som i vanliga fall befinner sig bakom kulisserna. Detta ackompanjeras av sporadiska fågelläten intill en undangömd monitor där två vitklädda människogestalter ses ge uttryck för korta knyckiga rörelser. De sparsamma gesterna blir till en minimalistisk föreställning med influenser från en österländsk kontemplativ tradition.

Längre in finns ett helt mörklagt rum där man endast skymtar en liten projektion med två knappt skönjbara vita människogestalter. Med jämna mellanrum bryts mörkret av ett starkt blixtliknande ljussken och för en bråkdelssekund förbyts projektionen mot en drömlik syn där ett skevt vitt bord och en stol uppenbarar sig. Det overkliga i skeendet och mörkrets trolska karaktär förenar sig till en drömsk tillvaro som väcker begrundan inför närvarons mysterium.
Airasmaa äger en förmåga att på ett genuint sätt reflektera över tillvaron. Hennes skiftande gåtfulla och vardagliga scenerier tillsammans med de illusoriska elementen skapar ett uttryck där nyanser är av stor vikt.