HBL 20.10.2007
Juhana Blomstedts långa konstnärskap karakteriseras av eftertänksamt iakttagande och begrundan. Han förefaller ägna sig åt en ständig förundran över förnimmelsens mångfald som han sedan på sitt lågmälda sätt analyserar. De två aktuella utställningarna präglas av en genuin strävan efter det essentiella.

Retrospektivet på Tennispalatset presenterar Blomstedts verk ända från sextiotalet. Elementen är ännu många i hans tidiga arbeten och i dem skymtar ibland en antydan av rörelse eller mera uttalat optiska effekter. De få arbeten där en mänsklig gestalt förekommer ger en fängslande bild av Blomstedts människosyn där personen närmast skildras som en furiöst roterande virvel, omöjlig att få grepp om.

I övrigt ges här möjlighet att följa de två kännetecknande dragen i hans konst, nämligen den karakteristiska linjen och de avskalade formerna. I hans tidiga verk förenas linjen ofta med uttryck av annan karaktär och ger upphov till en föreställning om kosmiska rum. Ibland böjer den sig till olika gester som för samtal med varandra. Den kan även vara förstärkt med ljusa konturer då intrycket blir mera optiskt. Det rytmiska är också ofta närvarande.
Utställningen är väl strukturerad och tydlig. Här bereds rum för enhetliga helheter. Det första man möter är stora målningar ur serien Grotta där titeln refererar till Platons berömda metafor om frånvaron av det verkliga. Den fysiska existensen av de omfångsrika och svårdefinierade kontrasterande formerna ger en antydan om en starkt dualistisk syn på tillvaron.

I serien Genesis bjuder de nio kolteckningarna på en nästintill andlig upplevelse. Ur en mångfald ännu vagt skönjbara linjer höjer sig en subtil kolsvart linje som genom sitt rektangulära väsen skapar illusoriska rum. I enlighet med titeln blir den till en sublimering av livets begynnelse.

I utställningens hjärta befinner sig fem målningar med titeln Symposion från det tidiga nittiotalet. Här koncentreras uttrycket genom de finstämda kulörernas samspel till en upphöjd hyllning till varats skönhet. Den återhållsamma glöden i färgernas väsen tillsammans med den harmoniska existensen av de kvadratiska formerna ger upphov till en utsökt upplevelse.

De tidiga sextiotalsverken har här samlats till en enhet där det stora antalet målningar tillsammans med det mindre formatet ger ett mera splittrat uttryck. Redan här kan man förundra sig över Blomstedts förmåga att med abstrakta medel ge uttryck för skiftande rumsillusioner. Så till exempel i verket Regn och hav där de fåtaliga linjerna tillsammans med en svag skiftning i färg förmedlar en stark illusion av ett stormande hav.

Man kan i utställningen även ta del av ett tv-program från 1989 då Blomstedt valdes till årets konstnär. Där får han på sitt analytiska sätt redogöra för sina tankar och sitt konstnärsskap samtidigt som bilder från den dåtida utställningen på Konsthallen visas. Ett sällsynt tillfälle till att utan distraherande ljudvärld få koncentrera sig på det väsentliga.

På Galerie Anhava visas Blomstedts nya arbeten. Här har den redan tidigt förekommande linjen förädlats till ett slags fulländning. I synnerhet i det lilla rummet förlänas målningarna ett upphöjt uttryck genom det nedfallande dagsljuset och linjens magi.

I vissa större målningar återkommer på nytt det så kallade Möbius-bandet som ständigt på nytt dyker upp i Blomstedts måleri. Detta underliga fenomen med endast en sida har länge fängslat honom. Dess svårfångade väsen förefaller erbjuda honom en utmaning som är svår att motstå. I målningar där han låter bandet möta den i sig självständiga linjen infinner sig ytterligare förundran om dess betydelse. Det är som om bandet för honom skulle representera intellektet som bekämpar det mera fysiska i form av den glödande linjen. Kampen dem emellan förefaller vara ständigt pågående.
I det lilla studiorummet finns en serie små gouacher där de intensiva färgerna samsas med såväl linjer som de svalare schatterade formerna.

Blomstedt ger med sina båda utställningar uttryck för en oförtröttlig dialog med den föränderliga tillvaron. Hans kompromisslösa förhållningssätt innebär även ett löfte om fortsatt reflektion kring sättet att uttrycka sig.