Hufvudstadsbladet 28.1. 2025

I den årliga utställningen på Helsingfors konsthall producerad av Finska Konstföreningen har Päivi Sirén (f.1958) och Hannele Kylänpää (f.1948) bjudits in med var sitt retrospektiv och även nya verk. De är båda konstnärer som under decennier färdats sin egen väg bortom trender och konstriktningar. En tillbakablick visar ett förhållningssätt som förenar två helt olika konstnärskap. Siréns abstrakt fåordiga och Kylänpääs figurativt organiska uttryck möts i strävan efter en stilla integritet.

Här ses måleri av Päivi Sirén sedan tidigt 1990-tal. Hon har gjort sig känd för ett lågmält uttryck där färg och ljus finns i fokus. I hennes målningar förekommer inga igenkännbara former, abstraktionen tillåter endast systematisk upprepning. Plastisk form ersätts först av färgens materia och sedan av linjer som ger upphov till varierande rumslighet.

Siréns tidiga måleri bär spår från minimalismen genom det avskalat upprepade, nonfigurativa och monokromatiska. Minimalismens opersonliga neutralitet är dock främmande för hennes målningar som på 1990-talet utmärks av tung materialitet. De till synes monokroma ytorna är expressiva i den meningen att färgen bildar tjocka sjok som ibland även överskrider målningens kanter. Känslan av närvaro är påtaglig. Redan tidigt består färgytan av otaliga skikt, av vilka ett flyktigt avbrytande fragment sporadiskt kan skönjas som accent. Färgerna är brutna och skapar ett harmoniskt intryck. 

Så småningom blir ytorna jämnare och färgskikten tunnare, det materiella ersätts av rena ytor med illusoriska rum. De geometriskt stränga ytorna är släkt med konstruktivismen men får en lätt drömsk karaktär av upprepade nätverk av eteriska linjer. Linjerna är dragna för hand med färgpenna. De är knappt synliga men ger upphov till skiftningar i färg, samtidigt som de förlänar ytorna en känsla av föränderligt ljus. Den dragna linjens flyktiga väsen är levande och varierar lätt i omfattning. Linjernas ofattliga mängd låter en ana den ansträngning och tid som döljer sig bakom de rofyllda målningarna. Upprepningens meditativa karaktär framstår med tydlighet på nära håll.

Av Päivi Sirén visas här även små teckningar på papper, gjorda med grafit eller färgpenna under de senaste åren. Även då är det fråga om geometrisk abstraktion, om linjernas samspel. De blir till skiftande strukturer i liten skala. Här finns två teckningar i grafit intill varandra, en oval form vid namn 8.11.2023 och en rund form vid namn 26.10.2022, som är svåra att överträffa. I dem kristalliseras det unika hos konsten, någonting som inte kan uttryckas i ord. Det ogripbara som för en flyende stund fångats. En fullkomlig formens harmoni som varsamt bryts av den mjuka linjens förskjutningar. En stillsam inre dramatik mellan ljus och skugga, näst intill immateriell och förgänglig.

Hannele Kylänpääs skulpturala uttryck är traditionellt vad beträffar motivval och material. I de tidiga verken utgör barn och djur det huvudsakliga motivet, gestaltade i brons. Senare börjar uttrycket stundtals anta mer abstrakta drag och även bränd lera och betong användas. I utställningen visas skulpturer av henne ända från 1970-talet.

Kylänpääs uttryck präglas av känslighet och närvaro, i stället för det felfritt slipade. Hon är inte främmande för slumpens inverkan vilket accentuerar det motstridiga hos de vardagliga gestalterna. Som exempel kan det trotsiga och sårbara ha en samtidig närvaro. Alldeles så som det också är i livet. 

Abstraheringen i några bronsskulpturer, som Yöpuku från 1986, Yöpaita 2006 eller Tuulessa 1996, får studier av barngestalter bli till reflektioner kring rörelse, proportioner och formens reducering. De ger på ett förteget sätt uttryck för den förtjusning och frihetskänsla som även den lilla människan erfar, gripen av rörelsens förtroliga koncentration. 

Från och med 2000-talet börjar formen i Kylänpääs skulpturer tänjas ut och influenser från gamla österländska kulturer ge sig till känna. De kan anas såväl i ansiktsdragen som i fokusering på det meditativt eftertänksamma hos gestalterna. De kantiga formerna i en fin grupp små miniatyrskulpturer i brons från serien Matkalla från 1987-97 tycks redan vara inspirerade från det forntida Egypten.