Tändsticksaskar som begär

HUFVUDSTADSBLADET 17.10.2024

Vardagen har under årtionden utgjort en outsinlig källa för Kari Cavéns konstnärliga undersökningar. Han är en samlare med öga för skiftande slags materia och stämningar. Han finner inspiration i det upphittade och utslitna, det som patinerats av tiden. Ur detta uppstår avskalade skulpturer och objekt i minimalistisk anda, ibland med stråk av konstruktivism. Det minimalistiska syns i upprepning, symmetri och geometriska former men minimalismens anonymt industriella neutralitet lyser i hans konstnärliga arbete med sin frånvaro. 

Cavéns konst handlar tvärtom om närvaro, om en varm förundran och nyfikenhet inför det som finns nära. För att sedan ordnas på ett annat sätt då oväntade nya betydelser växer fram. Tingens samspråk med varandra ger upphov till överraskningar och nya meningar som ytterligare accentueras av titlarna. I dem används också språket på ett nyskapande sätt, märkt av mild humor som förenas med poesins oregerlighet. 

Cavéns utställning Sattuu ja tapahtuu på Galerie Anhava flyr sedvanliga kriterier. I en tid där spektakel och tomma poseringar dominerar även konstscenen är det en stor lättnad att mötas av älskvärdhet med stilla reflektion. Här ersätts det självklara och likgiltigt eleganta av eftertanke och formens skenbara enkelhet, ackompanjerade av ett försynt leende. I stället för en numera så eftertraktad tematisk helhet är det här fråga om en samling självständiga verk som dock alla hyllar iakttagelse och insikt. 

Trots det till synes enkla rymmer varje verk en hel värld, till följd av reminiscenser kring materia och idéer. De mest banala och allmänt förekommande små föremålen förs samman och upprepas, tills de uppnår en värdighet i ett nytt sammanhang. Så fungerar till exempel de två silverskimrande små kloten infällda i den medfarna läderkudden i verket med titeln Herääminen (uppvaknande). Föreställningen av den lysande blicken som gestaltas i verket för tanken till den förtjusning och häpnad med vilken bland annat monstret i Mary Shelleys klassiska roman Frankenstein i början trevar sig fram i den nyfunna tillvaron. 

I verket Ketjureaktio (kedjereaktion) har fragment av uttjänta kättingar hamnat intill varandra. I var sin skåra bildar de ett regelbundet, stramt linjeverk med associationer till skeenden i gammaldags brädspel, med stråk av melankoli. Det personliga och samtidigt djupt universella kristalliseras på ett gripande sätt i verket Täällä asuu (här bor) där gamla namnskyltar på ytterdörrar blivit en klunga på en gammal träskiva. Namnen i skyltarna har ersatts av orden jag, du, han, vi, ni, de, mor under varandra.  

I ett större verk ”Tulta päin” har en otalig mängd av gamla tändsticksaskar förts samman. Genom det koloristiska äventyret i liten skala väcker de en längtan tillbaka till tider då detaljerna ännu uppmärksammades, även i detta slags obetydliga ting. Förutom de utsökta färgkombinationerna blir verket som en karta över vardagens urbana arkeologi. Adresser och logon på restauranger, hotell och andra ställen som besökts på olika håll blir som rader i en dagbok med spår efter människans varierande begär och intressen. Tändsticksaskarna påminner även om en tid då rökning ännu inte blivit bannlyst i alla sociala sammanhang. 

Kari Cavén har under hela sin konstnärsbana ägnat sig åt materians fenomenologi där minnen och fåordig observation finns i fokus. Han ger uttryck för en human övertygelse där varsamhet och respekt för materia samsas med diskreta förslag på nya förhållningssätt.