HBL 28.3.2010 Drömmen om det viktlösa tillsammans med teknologiska experiment är utmärkande för argentinska Tomás Saracenos (f. 1973) konst. Han arbetar ofta i stor skala i samarbete med vetenskapsmän från olika områden. Verken innebär omfattande forskning i flera faser. Saraceno är Bonniers gästkonstnär för år 2010. Hans utställning är som ett slags laboratorium där de färdiga arbetena samsas med illustrationer och redogörelser för projektens framskridande.

I sin strävan efter teknologi är Saraceno inte heller främmande för naturens fenomen. Här finns ett rum där hyllorna dignar av lådor av plexiglas. Inuti dem kan ur rätt vinkel skönjas olika slags spindelväv. I vissa fall tyvärr också deras kreatörer som stupat efter ansträngningen med sitt storslagna alster. De har tjänat som inspirationskälla till Saracenos jättelika verk i ett helt vitt rum. Där har han i en ofantligt förstorad skala återskapat nätet som ursprungligen spunnits av giftspindeln Svarta änkan. Till sin hjälp har han haft såväl spindelforskare som astrofysiker och arkitekter. Det svarta elastiska repet höjer sig ur olika håll i rummet för att sedan förenas i en överväldigande härva i ett hörn.

Effekten är slående, här emanerar den grafiska och mångfacetterade skönheten ur naturens egen fulländning. Om än i ny tappning efter noggranna uträkningar och ritningar. Detta slags dualism förefaller härska i Saracenos konstnärliga arbete. Det poetiska konfronteras ständigt med det ytterst omsorgsfullt behärskade. Dokumentationen av projektet med spindelnät finns också framlagd i form av texter och bilder.

I övrigt fylls salarna av en blandning av det immateriella och det strängt kontrollerade. Saraceno tycks intressera sig för det ogripbara i sina försök att förverkliga utopier. Han drömmer om en tillvaro som är fri från såväl tyngdkraften som det konventionellt stadigvarande. Vissa av hans verk liknar rymdfarkoster och för tanken till de liknande som också i Finland på vissa håll byggdes på sextiotalet. Saracenos ballonger är dock transparenta vilket ytterligare framhäver den utopiska obundenheten. Hans skapelser är fria från tyngd men svävar å andra sidan fastbundna i trådar.
Här ses också flera filmer av Saracenos vidlyftiga projekt. I Museo aero solar skildras hans ständigt pågående arbete med en luftballong. Den drivs av solenergi och har tillverkats av återanvända plastpåsar från världens olika hörn. Ballongen har flugit i flera länder, bland annat i Arabemiraterna och Frankrike. Dess omfattning ökar för varje gång den kommer till ett nytt ställe då lokala plastpåsar läggs till. Verket står sålunda som symbol för mångfald och det kollektiva samtidigt som det ger luft åt drömmar och för en tro på viljans kraft.

Också här får publiken delta i arbetet. Installationen Cloudy house består av vita geometriska formationer som vikts av papper. De bildar klungor hängande från taket eller liggande på golvet. Besökarna inbjuds till att fortsätta vikandet och på så sätt ta del av konstruktionen av det ständigt växande verket. I det ljusa rummet tycks de vita elementen växa till den symbol för frihet som Saraceno söker.
Vissa av väggarna täcks av tapet som återger hans visioner. I fotografierna förekommer den luft och rymd som bildar grunden för drömmarna. Bilder av spindelnät där daggdroppar fastnat ger en aning av det romantiska förhållningssättet.