HBL 6.5.2006 Kimmo Ojaniemis retrospektiva utställning, Big Bang, på Ars Nova består av ett kaos som sett ur modernistiskt perspektiv skulle kunna ge upphov till en svårartad huvudvärk. Utställningen bör snarare ses som ett besök i en uppfinnarverkstad där allt är möjligt.
Den dominerande känslan är upptäckarglädje och energi. I stället för välarrangerade och strikt hängda arbeten finner man här en otalig mängd av verk, till stor del bestående av ett slags mekaniska skulpturer, som både låter och rör sig. Man överraskas av plötsliga rörelser och får ibland själv vara behjälplig genom att trycka på olika slags knappar. Skulpturerna är i många fall utförda av galvaniserad plåt med en svagt skimrande yta och är ofta bearbetade på ett estetiskt tilltalande minimalistiskt sätt.
Titlarna på verken tyder på ett brett intresseområde, de sträcker sig ända från vetenskapens stora uppfinningar och fenomen till antikens mytologi och poesi. Ojaniemis förhållning till tillvaron är till synes tudelad, han söker det andliga men gestaltar världen genom att söka ge den fysisk form.
Det kontemplativa är honom främmande.
Hans kraft döljer sig i behovet av att ställa frågor och väcka förundran. Genom sina arbeten ger han ett slags förslag till sättet att förhålla sig till olika fenomen eller tankegångar därifrån tolkningen kan inledas för att sedan kanske helt ändra riktning.
Besökaren möts först av verket Kvantitor, en mässingsapparat som räknar allt som rör sig. Den besitter den oemotståndliga egenskapen att varken bry sig om förnuft eller syftet med detta räknande utan reagerar likadant varje gång någon närmar sig. Kan det tänkas ett mera likvärdigt sätt att bekräfta varje existens, befriat från varje spår av anspråk eller förväntningar?
En annan favorit bland arbetena är ett med titeln K:s bord. Det består av ett litet bord täckt med en vit bordsduk på vilken det ligger en tom mässingskål och ett antal häftstift. Med jämna mellanrum sätts häftstiften i rörelse, de dansar hysteriskt omkring på duken och har svårt att finna sin plats i tillvaron. Deras naturliga plats kunde tänkas vara i den lilla mässingskålen men det verkar de helt omedvetna om. Där de rört sig på duken har det bildats ett fält av smuts och svett efter den ihärdiga rörelsen. Denna absurda scen för tanken till oss människor på vår spaning efter livets mening.
Ett annat arbete som tangerar liknande tankegångar är Slumpgenerator. Det är en akvarieliknande skulptur där man genom glaset ser ljusfenomen i form av cirklar alternerande med en plötslig rörelse av en skuggliknande pil som uppenbarar sig och antingen stannar eller försvinner igen, helt planlöst. Här fångas man av det meditativa upprepade rörelsemönstret samtidigt som man fascineras av de oväntade förekomsterna av pilen. Man påminns om det verkliga livet som inte heller alltid låter sig styras så som man önskar.
Kimmo Ojaniemis arbeten besitter en styrka genom en viss energisk humor och absurdism som även kan bemöta mera allvarliga frågeställningar. De kan också ses som hommage åt de uppfinnare som i tiden hjälpt oss att utforska världen.