HBL 11.11.2006 Vasa konsthall har bjudit in tre konstnärer med vitt skilda tankevärldar. Utställningen har likaså separerats i tre delar så att var och en fått sig ett eget utrymme.
Veli Ekroos är till synes en lättsam målare. Han har blivit fascinerad av noshörningen som förekommer i de flesta av hans verk. Noshörningarna kan ses i både banderoller och målningar. Bäst fungerar de i stort format där de olika fragmenten framträder mot en monokrom bakgrund. Ekroos visar också en mängd små collage där han leker med det två- och tredimensionella. De förblir litet väl lätta inte minst genom det hafsiga förverkligandet.
Eero Murtomäki är en hängiven naturfotograf. Han har här avbildat naturens egna tecken som stenar eller dramatiska isformationer i skärgården. Han intresserar sig även för symboliken kring stenar. Hans blick för detaljer framträder tydligast i de fotografier där fåglarna blir till starka gestalter mot den karga bakgrunden. Fotografierna skulle ha förtjänat att framträda autonomt. Här blir intrycket splittrat genom sättet att i en ram infoga flera fotografier.
Begrundaren i sällskapet är Göran Torrkulla. Hans konstnärliga arbete är en hyllning till varats skönhet. Genom det lågmält sakrala uttrycket skapar han rum för andlig reflektion. Som utgångspunkt har han främst små förnimmelser som han sedan på ett varsamt sätt gestaltar till ett slags ämnen för begrundan. Den ofta förekommande materien i Torrkullas konst är gamla texter, bladguld och varierande slags pärlor och kristaller. Av dem formar han avskalade alster som på ett gracilt sätt ger uttryck för en stillsam kontemplation. Han visar här bland annat en serie kallad för Arbor Philosophicum (sybildsvariationer) där olika sköra blad är skapade av glassand eller av konturer sydda med guldtråd. På det här sättet närmar sig materien själva bladets väsen.
I ett annat arbete med löv som motiv, Bladinskrift, är de skrivna med bläck, tinktur och tusch. Där uppstår lövets form ur det ytterst skirt upprepade ordet mimesis, anamnesis eller vanitas.
Torrkullas arbete Silentium. ad libitum består av en mängd notställ tillverkade av svetstråd. De tomma notställen ger i sin avsaknad av noter uttryck för en finstämd koncentration samtidigt som man genom den fridfulla tomheten tydligt kan förnimma tystnaden. Det visuella uttrycket får en grafisk karaktär och borde kunna betraktas från längre håll än vad som här är möjligt.
Texterna som Torrkulla använder är ofta på klassisk grekiska eller latin och blir tillsammans med de gulnade bladen en erinran om förgångna tiders visdom. Själva texten är dock oftast överstruken med bladguld eller tusch. Detta förlänar tanken dess rymd och avlägsnar gränserna för tolkning samtidigt som de patinerade raderna tillsammans med de äldre ramarna blir till en värdig helhet.
Torrkulla tillägnar ett stilleben med flaskor till minnet av Ludwig Wittgenstein. Verket består av tre täta uppställningar av glasflaskor nästan på ögonhöjd och i varierande storlek. Flaskorna är gamla och fyllda med antingen luft, vatten eller sand. Uttrycket blir koncentrerat och helt befriat av det irrelevanta.
Den täta hängningen till trots vilar det en andaktsfull stämning över Göran Torrkullas arbeten. Den genomgående och enhetliga tanken fungerar som en ursäkt för det stora antalet verk.