HBL 25.6.2010 Vetenskapliga rön från förgångna tider och dokumentationen av dem erbjuder en outsinlig källa till inspiration. Som en upptäcktsresande tar Mika Taanila del av skatterna och använder valda delar som stoff i sina egna filminstallationer. Resultatet blir en säregen blandning av det förflutna och nutid. Taanila har också under lång tid ägnat sig åt att på olika sätt lyfta fram betydande gärningar inom det experimentella. Han är en filmregissör som dokumenterat bland annat Erkki Kurenniemis pionjärarbete med ljud och bild. Han har även gjort en mängd prisade musikfilmer med olika rockband, framför allt med Pistepirkko. Uttrycket han skapar förenar på ett fint sätt det experimentella och dokumentära.
På galleri Heino visar Taanila två installationer som på ett utmärkt sätt tar rummet i besittning. I det ena rummet har han byggt en räls där två projektorer sakta glider mot varandra för att efter ett kort möte på nytt glida isär. I vardera av de två bilderna på väggen ses en stor groda som frestas med en syntetisk mask. Projektionen av det vetenskapliga experimentet blir genom fördubblingen till en mångfacetterad färd där verkligheten får nya perspektiv. Ur teknologin föds här varierande nyanser av poetisk karaktär. I dem inbegrips också ljusets reflexer på väggen som långsamt rör sig fram och åter.
Det andra rummets installation består likaså av två projektorer. Här är det fråga om två rullar av 16 millimeters smalfilm som smälter samman till en bild. De ursprungliga filmerna är från år 1945 då Geodetiska institutet försökte dokumentera den totala solförmörkelsen. Försöket misslyckades och nu kan de två identiska filmerna av månen och solen ses på varandra. Ljudvärlden består av de autentiska ljuden tillsammans med projektorernas karakteristiska knäppande.
På så sätt föds gammal materia på nytt och blir till en påminnelse om den betydelse som döljer sig också bakom det misslyckade. Få förändringar skulle ha sett dagens ljus utan hängivna och oförtröttliga pionjärer som också haft modet att möta det osäkra. En av dem är definitivt Mika Taanila.