HBL 17.7.2006 Att stiga in i Antero Kares utställning Mjandasjtiden – älghjorten på Amos Andersons konstmuseum innebär att man genast omsluts av växternas och djurens uråldriga rike.

Kares värld är påfallande fysisk och till bredden fylld av material. Hans reliefer är explosionsartat fyllda med olika sorters element. Det förefaller som om han har ett behov av att omge sig med allt som känns elementärt. De oftast förekommande beståndsdelarna är olika slags djur, antingen forntida, redan utdöda arter eller djur som ännu i dag existerar. Också träd och växter bildar ett viktigt inslag liksom referenser till vatten.

Fågelvärlden representeras oftast av svanar i olika gestaltningar, utskurna eller närvarande genom avtryck de lämnat efter sig. Allt detta sväller ut ur relieferna, ofta täckta av tjock glänsande färg. Som om detta inte var nog förekommer det i vissa av relieferna även masker som för tanken till den antika världen samtidigt som de ytterligare betonar det surrealistiska i Kares konst. Maskerna blickar ut ur mångfalden då de inte resignerat sluter ögonen.
I allt detta frosseri i materia erfar man en viss känsla av skaparglädje men i övrigt hopar sig frågorna. Det känns som om man ställs inför det förberedande stadiet där man samlat ihop allt av vikt men varifrån man sedan inte hittar vidare. Eftersom Kares har ett förflutet i den avantgardistiska konstnärsgruppen, som bland annat berett plats för konceptkonsten i Finland, väntar man sig här något mer.

Det monumentala verket Pech Merle skivornas sal har Kare tillåtit de skilda delarna att stå i friare växelverkan med varandra. Det förgångna och det eventuellt blivande möts men får också andas genom pauserna. De runda transparenta elementen är en uppfriskande fläkt och kan ses som blickar mellan de olika faserna. Även det jättelika formatet är av vikt. Eftersom Kare i sitt konstnärliga arbete återskapar och förenar världar kräver gestaltningen denna överväldigande dimension för att ge uttryck för det ofantliga både i tidens gång och i naturens enorma kraft. I de mindre relieferna gär denna denna kraft förlorad vilket innebär att de endast förblir lösryckta objekt.

Hela utställningen präglas av Kares stora intresse för natur och forntidskonst. Han har under en lång tid intresserat sig för biologi. Mikrober och bakterier är hans favoritämnen. Här visas också två av Kares föränderliga konstverk, levande i den meningen att han på ytan av konstgjorda djur har odlat sporer som successivt förökar sig. Att på detta sätt skapa nytt liv kan vara fascinerande men när man använder artificiella, men ändå tydligt definierbara djurgestalter som underlag, blir det snarare en låtsaslek där man söker dölja ursprunget. Mikrobernas förökning kunde vara intressant nog utan att denna i sig falska kontext framkallas.
I installationen Svan ingår även videofragment som berör temat. I synnerhet de två delarna där man ser ytor täckta av mikrober kunde ha varit motiverade att visa upp som projektioner i stort format som ett slags komplement till Kares biologiska utforskningar.