HBL 18.1.2014 En helt egen värld bortom verkligheten och full av symbolik utmärker Elina Merenmies (f. 1967) konst. Influenserna kommer från sakrala sammanhang och gamla mästare. Dem möter hon med intresse för det drömska som inte är lätt att definiera.

I hennes verk förekommer träd i rikliga mängder. Som uråldriga symboler för liv och kunskap får de betydelsen av det sammansatta och organiskt föränderliga som ändå har ett fast fäste. De äger också en oanad styrka av mytiska dimensioner.

Det mest centrala för hennes uttryck är den känsliga linjen som gör att även målningarna har en grafisk prägel. Oftast arbetar hon med svart bläck på papper vilket ytterligare betonar det bräckligt förgängliga och ogripbara.

Intensiteten och variationerna i de svarta linjerna ger upphov till stämningar där starka motsättningar framstår i mystiska former. På sitt intuitiva sätt återger Merenmies scener där hon finner paralleller mellan människans och naturens väsen som ibland leder till sammansmältningar.

Det är inte fråga om naturbilder i traditionell mening utan snarare om metaforer som illustrerar existentiella tankegångar. Under det vilda och till synes okontrollerade döljer sig någonting som håller på att formas. Antydningar av mänsklig närvaro skymtar men är ännu av obestämd och hemlighetsfull karaktär.

De mänskliga dragen blir till genom en invecklad vegetation av linjer. Dessa möts på ett sätt som höljer mer än det röjer, som om skapelsen ännu inte skulle vara fullbordad. I ansiktsuttrycken blandas förundran, trots och resignation. Ibland uppenbarar sig tvivel och ondska i mörka scener färgade av förtvivlan. Ändå tycks en högre makt hela tiden vara närvarande och inge förtröstan då lidandet blir alltför påfallande.

I de mer uttalade ansiktsbilderna transformeras linjen till expressivt lena penseldrag som genom skiftande förtätningar framkallar eteriskt besjälade uttryck. Också här i de lätt förvridna dragen återfinns gåtan som bidrar till att gestalta människans sårbarhet och hjälper till att skydda hennes integritet.

Merenmies visar även några målningar i oljetempera på duk. I dem ändrar förhållningssättet karaktär jämfört med de svartvita målningarna och blir mera lättsamt. De surrealistiska dragen understryks samtidigt som det allvarsamma och eftertänksamma förvandlas till ett slags broderande med bjärta färger som för tanken till sagans värld.