HBL 19.10.2009 Konst förutsätter ett eget uttryck som inte självfallet är lätt att dela med andra. Samarbete konstnärer emellan fordrar sålunda ett uppriktigt och ständigt pågående tankeutbyte. Denise Ziegler, Mikko Maasalo och danska Peter Holmgård har en lång tids erfarenhet av gemensamma projekt.
Till synes är deras respektive konstnärskap fjärran från varandra. Ziegler arbetar begreppsligt med varierande medier. Hennes metoder liknar vetenskapliga, så att man väljer ett ämne som man sedan noggrant utforskar. Resultatet blir avskalade verk där upprepning och referenser av olika slag på ett förfinat sätt möts. Maasalo intresserar sig framför allt för varseblivning. Hans måleri är stramt och baserar sig på serier av geometriska fält och deras inverkan på seendet. Holmgård har framför allt sina rötter inom teater och performance. Jämfört med de två andra är hans förhållningssätt mera fysiskt och spontant.
Alla tre arbetar också med rörlig bild.
På sin gemensamma utställning visar de en installation som fokuserar på verklighetens olika skikt. Det som konkret kan erfaras är två apparater som blåser ballonger. De hänger från taket ovanför de slamsor som blivit kvar på golvet efter explosionen.
I övrigt finns här videoprojektioner som återger till synes likartade händelseförlopp. Kameran rör sig omkring i skogen eller bland möbler i ett flertal rum. Man ser ballongen blåsas upp och explodera så som är fallet i gallerirummet. Ibland flyter de rörliga bilderna samman och når fram till ett nytt perspektiv där det konkreta förlorar sin betydelse.
Konstnärerna laborerar här med olika slags fragment som sist och slutligen väcker en känsla av elementär föränderlighet. Den accentueras ytterligare av upprepningen där små skiftningar sker på ett organiskt sätt. Konstnärernas egen fysiska existens antyds sporadiskt och knappt skönjbart i bild vilket ger en personlig prägel åt detta samspel mellan tid och rum. På så sätt knyter de ihop dessa scener där ingredienserna tycks vara parallella även om tiden och platsen varierar. Frågor som väcks handlar om närvaro och frånvaro. Vems verklighet är det fråga om? Vilken betydelse har tiden? Paradoxalt nog präglas hela rummet starkt av konstnärernas närvaro även när den inte konkret syns.
Här finns också några individuella verk av alla tre konstnärer. Maasalos målningar består av strikta rader med rektanglar där rytmen och samverkan dem emellan ger upphov till besynnerliga optiska illusioner. I Zieglers teckningar återges tinget inte genom dess fysiska egenskaper utan snarare genom dess relation till rummet och betraktaren. Holmgård visar en serie teckningar där små ting gestaltas med surrealistiska undertoner.