HBL 27.7.2013 Sommarutställningar som förr var ett lättsamt nöje präglat av traditioner blir allt oftare temabundna helheter sammanställda av kuratorer. Programförklaringar dryftas i tillhörande symposier av konstnärer och forskare. Så också i Ackas nedanför Tammerfors där utställningen Näkymä fokuserar på miljö.

I den idylliska omgivningen kring sjön Nahkialanjärvi har ett tjugotal inbjudna utländska och finländska konstnärer gjort verk ute i det fria. Årets tema är Land och plats vilket bereder rum för uttryck av såväl fysisk som begreppslig och existentiell karaktär. Det ambitiösa tillvägagångssättet höjer förväntningarna som inte helt infrias.

I verkligheten förundras man över en del skämtsamma eller patetiska verk där begrundan ersatts av fenomen ur sociala mediernas värld eller alltför mekaniska tolkningar av temat. De samsas dock med tillfällen till eftertanke som knyts an till den omgivande miljön.

Till de senare hör schweiziska Bernhard Gerbers bidrag där skuggornas vandring gestaltas på ett finstämt sätt. Han har under de gamla träden fångat skuggor såsom de uppenbarat sig under middagssolen. Bortom stora gester skapar han ett poetiskt uttryck med ursprung i naturens eget skeende som han uppmärksammar och låter oss ta del av. I hans verk förenas tidsbegreppet med det som genom tiderna bildat konstens premisser, nämligen blicken för förnimmelsernas betydelse.

Lika fåordigt om än med betoning på ekologiska aspekter har schweiziska Daniela de Maddalena framkallat ett slags illusoriska vattenspeglingar på gräset. Den tunna plasten i hennes formationer är en ny uppfinning och blir som bioavfall så småningom uppäten av maskar och insekter. Det bedrägligt estetiska till trots för hägringarna tanken till den miljöförstöring som ständigt pågår i världens alla hörn. Hennes interaktiva verk inomhus i kulturcentret Laaksola är en samling protester som besökarna fått gjuta av lera i knuten näve. Trots intentionen domineras gesten av det aggressiva.

På Laaksola finns också ett videoverk av finländska konstnärsduon Kalle Hamm och Dzamil Kamanger. I den tecknas ett känsligt porträtt av skönheten hos fyra växter av utländskt ursprung som spridit sig i Finland. Jord- och skogsbruksministeriet har klassificerat dem som skadliga främmande arter och anser att spridningen av dem bör bekämpas. I fraserna som används finner konstnärerna vissa paralleller med debatten om invandringspolitik.

Ett stort stycke jord har grävts upp ur gräsmattan och placerats i en plastkub bredvid det gapande fyrkantiga hålet. Det har finländska Elin&Keino (Heini Nieminen och Sandra Nyberg) omsorgsfullt omgärdat med ett metalltråd som om det skulle vara fråga om arkeologiska grävningar. På så sätt belyser de följden av människans gärningar för den sårbara naturen.

I ena änden av sjön syns det på ytan gåtfulla återspeglingar som gnistrar i regnbågens alla färger. Här låter australiensiska Sue Callanan tiotals små objekt gjorda av gamla cd-skivor flyta i samspråk med den omgivande naturen. Genom artificiella medel accentueras ytterligare de små flyktiga förloppen som ljusets skiftningar ger upphov till. I koreanska Hyun-Jung Chos verk har en klunga små pastellfärgade ballonger slagit sig ned i marken. De vilar i sina gropar lätt böjda mot sjön som en besynnerlig ätt fast besluten att finna ro.