HBL 25.4.2009 I en tid där konsten allt mera tenderar att stödja sig till teorier som ofta inte kan skönjas i konkreta verk är det befriande att få uppleva konst bortom dessa. En genuin skaparglädje som har sin grund i förnimmelsen och dess förädling.

Detta är vad Jacob Dahlgren med sina verk bjuder på. Alla hans arbeten har en gemensam utgångspunkt i den meningen att de emanerar ur det vardagliga livet. Han använder sig av förpackningar, plastmuggar, buljongtärningar och dylikt som i ett annat sammanhang skulle ha haft en tydlig funktion. I hans händer transformeras materien genom upprepningen till en visuell enhet.

De enstaka elementen förlorar sitt ursprung och föds på nytt. Detta hör till det mest essentiella i det konstnärliga skapandet, att få oss se det redan bekanta med andra ögon. Influenser från såväl popkonsten som konkretisterna är här omisskännliga, men till skillnad från dem och minimalisterna har Dahlgren ett sinnligt perspektiv på sina arbeten.

De ofta böljande formerna tillsammans med spåren från vardagen förlänar hans verk ett mänskligt drag.

Det centrala i utställningen är ett slags levande tredimensionell målning. Den består av ränder som utgörs av tusentals sidenband i olika kulörer. De hänger fritt från ett gallerverk i taket och bildar en organisk om än stram trekant i höjd med rummet. Den kan man dyka in i och sålunda bli omsluten i en förtätad mängd av de diskret frasande beståndsdelarna. Som om man skulle hamnat mitt i en färggrann dimma där endast svaga ljusstrimmor silas in från omvärlden. Också ljudet påminner om dem i naturen.

Med anledning av verkets väldiga proportioner ändras också rummets arkitektur. Det som tidigare var öppet och rymligt blir genom den tillfälliga dispositionen mera dramatiskt. Det uppstår nya gångar och vinklar som får en att förhålla sig på ett nytt sätt också till omgivningen. Där medverkar även de eteriska återspeglingarna i varierande nyanser på väggen.

Dahlgren har i den mån tillägnat sig upptäckandet att en del av hans vardag består av att samla på olika slags intryck. Dem bevarar han i form av foton som alla inbegriper element han ser som betydelsefulla. Så visas här också en liten projektion med en del av hans ofantliga mängd av fotografier från vardagliga situationer där ränder och liknande tecken i olika former förekommer. Detta slags rituellt samlande blir sist och slutligen till en meditativ handling. Det medför också konsekvens i hans konstnärliga arbete där de för honom karakteristiska inslagen ständigt på nytt, i nya variationer, uppenbarar sig.