HBL 4.2.2006 Efter en lång klättring uppför Auragatan och alla trappsteg upp till det nyrenoverade majestätiska Åbo konstmuseum finner jag i övre våningens studio utställningen Works Made in Finland av Nina Katchadourian. Konstnären är bosatt i USA men har rötter i Svenskfinland genom sin mor.
Den röda tråden i utställningen är naturen och minnen samtidigt som röd tråd rent konkret bildar ett inslag i ett av hennes centrala verk där hon ger sig in på att förändra naturens tillvaro. Detta gör hon i en video där en estetiskt tilltalande bild av ett knappt synbart spindelnät undan för undan blir till en kamp där människans fingrar envetet och tålmodigt med hjälp av en pincett försöker placera bokstäver av röd tråd i spindelnätet som spindeln sedan med åtminstone lika stort tålamod försöker avlägsna ur sitt nät.
Som betraktare känner jag, trots skräcken för den verkliga spindeln, en växande irritation och en medkänsla med detta lilla kryp som utan egen förskyllan blivit utsatt för en främmande kraft. Förutom videon visar Katchadourian också fotografier på de stoppade spindelnäten samt en gör-det-själv reparationslåda för desamma.
Trots viss humor i tanken förblir den överskuggande känslan indignation å naturens vägnar och man önskar att avsikten just varit att väcka tankar om människans beteende i förhållande till naturen. Ordet gift som i videon för ett kort ögonblick hinner bildas av bokstäverna kan ge vägledning i tolkningen beroende på om man ser det i svensk eller engelsk betydelse.
Konstnären har tillsammans med sin mor, Stina Katchadourian, verkställt ett flera år långt projekt genom att följa en tanke hennes mormor har haft, nämligen att varje år fotografera sin dotter på dennas födelsedag klädd i ett nattlinne ända tills hon inte längre ryms i det. Mor och dotter har sökt sig tillbaka till de fotograferade ställena och resultatet får vi se i form av en dokumentation med bilder från senare tid samt förklarande texter. Serien med det stora fotografiet av nattlinnet samt bilderna från då och nu bildar en fin helhet som trots det högst privata innehållet höjer sig ur det enskilda och skapar en syn på det existentiella, tidens och livets förändring.
Mina egna favoriter i utställningen är två arbeten med titlar Den längsta vägen i Finland och Namnlösa öar i Finland. Det första är en liten platt ask i petriglas där mikroskopiskt små urrivna remsor ur papperskartor föreställande Finlands vägar i rött och grönt kan ses ringla intrasslade i varandra. De namnlösa öarna visar konstnären på två minimala hyllor i aluminium i form av tiotals rektangulära mikroskopglas där hon klistrat in små fragment ur papperskartor med ännu mindre bilder på öarna. Förutom att det estetiskt är mycket tilltalande så visar Katchadourian här sin styrka och sitt konceptuella sinne genom att på ett avskalat och minimalistiskt sätt uttrycka tanke och volym. Det hör ju som vi alla vet till det svåraste inom konsten.
Som ett utropstecken på väggen vid ingången till studion hänger ett underligt fotografi, konstnärens självporträtt i surrealistisk anda, Naturlig korspåklädning, där hon bär en basker och en påtagen mustasch i form av två larver. Det är som om hennes uppenbarelse i stil med de klassiska motståndskämparna skulle vaka över utställningen.
Den visade helheten kunde ha avgränsats något för att lämna mera luft åt tankarna men den presenterar Katchadourian som en analytisk och undersökande konstnär och lämnar efter sig en nyfikenhet för hennes framtida tankegångar.