HBL 13.4.2013 Ett tomt rum möter besökaren på det konstnärsdrivna galleriet Oksasenkatu 11 och blir en prolog till Tanja Koponens konceptuella dramaturgi där tid och rum befinner sig i fokus.
Framför allt reflekterar hon över olika utgångspunkter för rumsupplevelsen. Frånvaron av fysiska ting får en att skärpa sinnena och uppmärksamma omgivningen på ett annat sätt. Att befinna sig i ett rum bortom definitioner och referenser framkallar en känsla av lättnad och tillfredsställelse. Öppenheten leder till ett starkare medvetande där man även konfronteras med sig själv.
Nedanför spiraltrappan öppnas ett annat slags tomhet där spår efter människans närvaro ändå tydligt kan anas.
Här är det dunkelt och en smal gång öppnar sig framför en. Den flankeras av en lina med kvarglömda persedlar och en vägg som tycks dölja en annan verklighet. Genom de smala springorna på olika håll strålar ett varmt ljussken som om det mitt i mörkret är möjligt att ana en ljusare värld. Intrycket av det ljusa och rofyllda accentueras av ett mjukt brus av röster som tycks härstamma från en radio och sprida omkring sig föreställningen om en sömndrucken dold närvaro. Samtidigt väcks en vag känsla av oro över det obestämda.
Väl inne i rummet står man på nytt inför övre våningens tomma rum i form av en projektion som filmats där. I huvudrollen finns ljuset som faller utifrån. På det svartvita rutiga golvet återspeglas solljuset som ett ytterligare strukturellt element.
Den rörliga bilden blir en betraktelse över tidsbegreppet som gestaltas genom det ytterst fragila och sakta föränderliga immateriella greppet. Förnimmelser av den yttre världen uppenbarar sig genom sporadiska vaga skuggor av passerande människor. Det ljudlösa skeendet blir till ett skådespel som genom det stillsamt kontemplativa har en fullständigt hypnotiserande inverkan. Allt eftersom ljuset sakta förflyttar sig transformeras uppfattningen om den fysiska verkligheten vilket blir en ytterligare påminnelse om styrkan hos det flyktiga och ogripbara.
På väg tillbaka mot trappan förvandlas stämningen igen då man plötsligt blir medveten om skräp och bråte omkring sig. Som om resan just skulle ha nått sin ände och vardagen åter skymta.