HUFVUDSTADSBLADET 20.1.2024
Kulörernas egensinniga äventyr i tredimensionell form förenas med eterisk rörlig bild i Vesa-Pekka Rannikkos nya utställning på Galerie Anhava. Rannikko har länge arbetat med skulptur i gips där ett måleriskt grepp finns i fokus. Trots hans oortodoxa sätt att använda gips har verken tidigare haft paralleller med klassiska motiv som porträtt eller föremål. Nu har Rannikko lösgjort sig från den identifierbara formen. En känsla av befrielse och lättsam anarki utmärker de färgglada skulpturerna som placerats på lågmält alldagliga piedestaler, på ögonhöjd. De organiskt föränderliga formerna höjer sig, sträcker ut sig eller böjer sig inåt, som i en illusorisk skog av oregerliga skepnader.
Den färgade gipsen blir i Rannikkos händer någonting som präglas av motstridigheter – såväl av impressionisternas omedelbara intryck som av minimalisternas upprepning av element och klara kontraster i kulörer. Det surrealistiska visar sig i oväntade sammanställningar och i materiens egen vilja. I stället för formens enhetlighet och harmoni har de tjocka gipsfragmenten lagts på med palettkniv vilket ger upphov till skrovliga ytor med spår efter konstnärens hand. Med andra ord till en spontanitet och en känsla av hantverk fjärran från minimalismens strikta anonymitet vilket ytterligare accentuerar det svårdefinierade.
Naturen och dess invånare i fokus
De två animationerna gestaltar varat på ett drömskt sätt samtidigt som de skapar en kontext åt skulpturerna. På den avlånga stora duken upprepas finstämda skeenden där naturen och dess skiftande invånare finns i fokus. Insekter och fåglar färdas i luften medan ängsväxter och ett helt landskap sakta blir till, för att sedan så småningom förgå och uppstå på nytt. Skugglika figurer som råttor uppenbarar sig i febrilt aktiv samverkan, samtidigt som luften fylls av vagt skimrande flugor. Enstaka ord blir skrivna i luften eller stryks över, ett stängsel närmar sig sakta mittpartiet från båda sidor utan att någonsin sluta om det hela. En ledarhund i väst tycks ha sin roll i gränsdragningen. Vaga referenser till den samhälleliga situationen kan anas men förblir höljda i dunkel.
Den rörliga bilden sjuder av liv men flyr definitioner, stämningen är föränderligt öppen och flyktig. Den sparsamma ljudvärlden av kanadensiska Sarah Albu stämmer väl överens med den rörliga bildens gåtfulla karaktär.
Skälvande kärna
I animationen på den mindre duken råder en liknande situation där mörka råttgestalter vimlar och trängs i ett öde landskap för att en efter en dras upp mot luften och sakta bli till intet. Ur landskapet höjer sig ett slags skälvande kärna, former i knappt skönjbara kulörer i ständig rörelse. De abstrakta formerna är avlägset besläktade med Hilma af Klints esoteriska studier. Orden visar sig sporadiskt också här, utan att bli till förklaringar.
I en tid där samtidens konst till stor del domineras av natur och klimatförändring tycks direkta återspeglingar av verkligheten ofta ersätta det unika och fria hos konsten. Programmatiska manifest är fjärran från Vesa-Pekka Rannikkos konstnärliga gärning som märks av eget tänkande, med skiftande begreppsliga och visuella skikt. Till skillnad från de så vanliga miljöpredikningarna skapar Rannikko ett sammanhang för det känsliga och gåtfulla hos naturen. Utan pekpinnar visar han det organiska livets bräcklighet och styrka. Hans lyriska och å andra sidan milt humoristiska förhållningssätt inger en känsla av hopp tillsammans med glädjen i att förnimma.