HBL 10.6.2012 Upprepning av färg och form tycks bilda stommen för svenska Jacob Dahlgrens (f. 1970) konstnärliga arbete. Han är ett slags upptäcktsresande i den vardagliga världen därifrån han plockar upp distinkta visuella intryck. Han har samlat såväl ränder som plastmuggar och klädhängare. Dem förädlar han till ett minimalistiskt uttryck där de alldagliga föremålen genom upprepningen förvandlas till konst.

Det är fråga om glada färger och rena linjer som i modernistisk anda möts i olika slags sammanslutningar. Han varierar mellan det rumsligt immateriella och det mera skulpturala och närmar sig stundtals även design. Hans installationer är ofta genomgripande hyllningar till seendet där scener ur vardagen abstraheras och de intensiva färgerna lyfts i fokus.

Dahlgrens nya utställning på Galerie Anhava fokuserar framför allt på form. Det gladlynta färgspelet har blivit mera distingerat och formerna förenats mot det ogenomträngliga. Influenserna ur den konkreta konsten manifesterar sig klarare än någonsin i de harmoniska ytorna och sofistikerade färgnyanserna. Här finns rader av små skulpturer sammansatta av ofantliga mängder blyertspennor i geometriska formationer och verk där sågar eller tumstockar ordnat sig enligt konstruktivistiska principer.

Stoffet emanerar ur traditionen med ready-mades, fabrikstillverkade bruksföremål som i konstsammanhang får en ny betydelse. Till skillnad från Marcel Duchamps tidiga förhållningssätt som innebar begreppsförvirring som konstnärlig metod använder Dahlgren föremålen i motsatt syfte, det rent formalistiska. I stället för att reflektera kring betydelserna koncentrerar sig Dahlgren enbart på den yttre formen och dess visuella egenskaper. Genom mångfaldigandet förlorar föremålet sin ursprungliga innebörd och blir ren materia med en vag referens till ursprunget. På så sätt framkallar Dahlgren minimalistiskt återhållsam visuell dramatik med en estetiskt betonad anknytning till vardagen.

I galleriets studio visas ett videoverk av Anssi Pulkkinen (f. 1982). Han utgår ur romantikens sätt att förhålla sig till världen och bygger upp en illusion där ljud och bild förenas i en drömskt fysisk upplevelse. Efter en kort återvändo till verkliga omständigheter börjar allt på nytt.