HBL 29.3.2015 Iakttagelse i en symbolisk bemärkelse har under alla år haft en central roll i Susanne Gottbergs måleri. I hennes gestaltning har strukturer bekanta från verkligheten transformerats till drömska förskjutningar. De näst intill transparenta färgytorna har bestått av otaliga tunna skikt och förenats i distinkta scener märkta av en gåtfull närvaro. Närvaron har uppstått ur subtilt skildrade detaljer som genom upprepning bildat svårdefinierade och föränderliga rum, utmärkta av dolda betydelser bortom den fysiska bilden.

En dramatisk förändring tycks ta form i Gottbergs konstnärliga värld. Hennes återhållsamma uttryck har i många avseenden tagit ett steg i en helt ny riktning. Det som var ett slags tablåer laddade med antydan om hågkomster eller själsliga skeenden har fått bereda rum för en fokusering på den konkreta iakttagelsen i vardagen. Med andra ord en koncentrerad närvaro i stunden.

Det huvudsakliga ämnet är dock av immateriell karaktär, nämligen ljuset och de illusoriska rum det ger upphov till. Samtidigt har hon behållit något av de surrealistiska tonerna som nu visar sig endast i en skala bortom det verkliga. Utgångspunkten är olika dryckeskärl i glas som antar monumentala proportioner och sålunda närmar sig abstraktion. Den förtätade stillsamma stämningen i de tidigare målningarna har förvandlats till dynamiska förlopp som kommer till uttryck i penseldragens mera expressiva och fria kraft. Detaljerna är inte längre av begreppslig utan visuell art. Den raka linjens dominans har ersatts av mera oregerliga spontana drag. Det är som om det omedelbara skulle ta över efter intellektets tidigare dominans, som om presens nu skulle överträffa det förflutna.

Kvar finns ljusets avgörande betydelse, om än i ett annat avseende än förr. Det är inte längre fråga om symbolernas tyngd och det vida perspektivet utan om någonting som uppenbarar sig i tid och rum, nära. Ljusets återsken blir till måleriska äventyr där motivets betydelse reduceras och förbyts mot ett nytt slags sinnlighet och oförställd tillfredsställelse. Betoningen av det flyktiga och ogripbara befriar en från referenser och gör det möjligt att helt ägna sig åt seendets fröjder. Upplevelsen påminner om ett försjunkande i vattnets ständiga rörelse och dess meditativa verkan.