HBL 24.9.2009 Den amerikanska målaren Terry Winters har gjort en lång karriär med den abstrakta formen i fokus. Han har tidigare på ett genomtänkt sätt ägnat sig åt ett slags kartläggning av tillvaron genom observationer som han sedan transformerat till verk fulla av liv. Genom det eftertänksamma och raffinerade har de varit modernismen trogna. Han har gestaltat olika slags fenomen ur naturen eller människans sinne på ett sätt som för tanken till kartbilder eller illustrationer av vetenskaplig karaktär. Linjen och konturerna har haft en framträdande roll. Ofta har det varit fråga om en linjernas mångfald där de sist och slutligen slutit sig samman till varierande mönster. Det öppna i form av pauser och fria fält har förlänat hans verk en stringens där formerna har haft en självfallen existens.
Under senare år tycks Winters grafiska och distinkta bildspråk allt mer ha ersatts av ett eruptivt färgflöde. Av det analytiska återstår endast vaga spår i form av upprepade färgfält som mitt i ett kaos söker finna varandra. Det är som om det primitiva skulle ha segrat och fått honom i sitt välde. I stället för att som tidigare söka ordna och strukturera för att komma fram till det elementära tycks han nu snarare återgå till det kaotiska och ogenomträngliga. Han fyller frenetiskt dukarna med tjocka lager av färg utan att egentligen åstadkomma annat än just en tung ymnighet. Det sobra är ett minne blott. Till skillnad från förr tycks hans intention vara att lösa upp formen och dölja också det återstående under ett slutet uttryck.
Hans målningar ur serien Filters in Stock utgör en ojämn helhet som framför allt utmärks av en expressiv ytlighet. Det distinkta har här ersatts av ett dekorativt och bastant kvävande flöde i grälla färger. Här har skiftningarna och djupet gått förlorade tillsammans med innehållet.
En helt annan skärpa möter en i källaren där Susanne Gottberg visar några av sina senaste alster. Hennes redan tidigare försynta uttryck blir allt mera avskalat, också med anledning av att färgen nu nästan helt saknas. De skira linjerna tecknade med blyerts eller färgpennor blir som viskningar på den ljusa träytan. I sin stilla kontemplation uppmuntrar de en till att skärpa blicken och observera också det som till synes är obetydligt.