HBL 27.9.2010
Att gestalta det ogripbara förefaller inte alltför enkelt. Det är dock vad isländska Kristján Gudmundsson (f. 1941) under hela sin konstnärsgärning har ägnat sig åt. Hans rötter finns hos det begreppsliga, uttrycket är minimalistiskt och ytterst lakoniskt.

Ett begreppsligt förhållningssätt innebär begrundan där man söker finna det elementära och sedan ge det en begriplig form. Gudmundsson har gjort sig känd för verk där frånvaron har en betydande roll. Genom distinkta markeringar har han skapat uttryck där abstrakta föreställningar finns i fokus. Han har på sitt lågmält spirituella sätt arbetat med att vidga den sedvanliga förståelsen av seendet. Genom att erbjuda ledtrådar i form av konturer eller tecken har han föreslagit nya tolkningar. Det strikta till trots har hans verk utmärkts av en säregen värme.

Gudmundssons senaste måleri närmar sig allt mera minimalismens komprimerade uttryck. Målningarna är fysiska i den meningen att de industriellt tillverkade rektangulära styckena av stål bildar konkreta enheter. Dessa består av slutna strikta fragment som på skiftande sätt möts. Ytan täcks av långa rader små runda hål under vilka den målade duken skymtar. Verken består således av flera skikt vilket förlänar det mekaniska fler dimensioner. De stränga formerna i distingerade grå toner blir till en smakfull om än sval helhet. Också de för honom karakteristiska pauserna förekommer i form av den tomhet som i ett flertal verk omges av ramarna. Här är pauserna till skillnad från tidigare mera förutsägbara med anledning av den givna formen.

I en serie teckningar i ett annat rum uppstår på nytt den känsla av förtätad närvaro som Gudmundssons verk i övrigt utmärks av. Teckningarna är små diskreta kvadrater i blyerts. Den blyerts som i Gudmundssons äldre arbeten ofta fungerade som antydningar om begreppslig närvaro har nu fått en mera konkret existens. De vagt skimrande tunna stråken bildar enhetliga ytor i två besläktade mörka kulörer. Ytorna är rektangulära och blir till ytterst tilltalande harmoniska kompositioner. Blyertsen återspeglar det fallande ljuset och ändrar sålunda karaktär efter dess skiftningar. Verken ger prov på det mångfacetterade i teckningens idé som här uppstår ur själva ursprunget, det som i vanliga fall ger upphov till de konkreta spåren på papper.
I studion ses en samling nya sinnligt fysiska målningar av Marika Mäkelä.