HBL 2.2.2013 Historien till trots har det nordiska samarbetet inom konsten länge befunnit sig i skymundan. I stället för grannländerna riktas blicken framför allt mot det trendiga Berlin eller andra motsvarande håll.
Därför är det glädjande med gryende relationer mellan den alternativa konstscenen i Stockholm och Helsingfors.
Konstnärer från galleri Huuto har nyligen haft en utställning på det likaså konstnärsdrivna Studio 44 i Stockholm och nu visar ett tjugotal konstnärer därifrån sina verk på nya Huuto.
Det är fråga om en heterogen samling arbeten som samsas under titeln Souveniring futures – Transition. Många av konstnärerna fokuserar på det förgångna i form av minnen och drömmar eller andra slags reflektioner kring den ständigt föränderliga verkligheten.
Det begreppsliga förhållningssättet präglar Ola Nilssons betraktelser där några existerande broar i Stockholm finns i fokus. Hans lakoniska kartläggning av brons idé inbegriper såväl det konkreta som mera abstrakta skikt kring själva begreppet där även tiden är av vikt. I hans installation ses sålunda noggrant dokumenterade små fysiska fragment tillsammans med fotografier och akvareller där också den poetiska dimensionen återspeglas.
Projektioner med broritningar blir i all sin saklighet en påminnelse om skönheten i det matematiskt exakta och erbjuder ett ytterligare perspektiv till den avskalade arkivestetiken.
Betydligt mera virrig ter sig världen för Andrea Hvistendahl som med hjälp av trådar försöker kristallisera tankar om tillvaron. Trådarna från hennes konkreta vita kokong mot fotografiska motiv omgivna av vatten ger upphov till en trasslig härva som signalerar distans. Liknande om än mer organiskt fruktbar känsla av förvirring kommer till uttryck i Karin Hälls härvor av annat slag i hennes gestaltning av veckans sju dagar.
Frågan om det ogripbara och förutbestämda tycks intressera Anna-Stina Erlandsson. I hennes videoverk pågår en oavbruten hysterisk rörelse som för ett försvinnande ögonblick skenbart avbryts för att sedan fortgå i samma febrila takt. Den lilla gesten väcker stora frågor om varats beskaffenhet.
Vemod och längtan dominerar i Monica Larssons videoinstallation i ett litet mörklagt rum. Kameran vandrar sakta längs trädkronor mot ett solljus bekant från barndomens lyckligt ändlösa sommardagar ackompanjerad av melankoliska tongångar. Uttrycket förlänas mörkare skiftningar genom en stel flickgestalt i lera som stilla liggande svävar framför videobilden. Linorna håller henne på plats och blir trots det glittrande solskenet ett distanserande element med stråk av förhinder och avstånd. Alldeles som det efterlängtade förflutna som för länge sedan blivit oåtkomligt och transformerats till ett minne blott.
Christina Göthessons interaktiva installation symboliserar samtidens nomadaktiga tillvaro. Det tillfälliga och kortvariga ryms i några flyttlådor och identiteten definieras ständigt på nytt via yttervärlden. Här erbjuds man att bli del av ett arkiv som har paralleller med virtuella världars anonymitet.
Flykt undan kriget är utgångspunkten för Susanne Högdahl Holm som använt en samling böcker som stoff för sitt verk. Klassiska litterära verk som för Bertolt Brecht sägs ha varit ovärderliga blir här kritiserade till följd av författarnas manliga kön och västerländska ursprung. Motsvarande sidor rivs således sönder och blir paradoxalt nog skyddstält för krigsflyktingar.
I Huutos stora lokaler ryms även en överflödande utställning av finländska Linda Arola vars expressiva måleri utgörs av ett slags visuella dagboksanteckningar.