HBL 5.3.2016 Ett förflutet inom arkitekturen har lämnat sina spår i Stuart Wredes konstnärliga gärning.
Stuart Wrede berör i sin konst rumslighet förenad med reflektion kring arketypiska urformers betydelse. Genom sitt strama uttryck gestaltar han framför allt det som svårligen kan uttryckas i ord men som bildar kärnan för allt levande, nämligen motsatser och spänningen dem emellan. Det inre och det yttre, beständighet och förgänglighet likaväl som det feminina och det maskulina.
Förutom arkitektur tycks Wredes inspiration härstamma från olika håll, från det tidiga avantgardet och studentrörelsen i 1960-talets Amerika. De radikala vindarna har förbytts mot viljan att kristallisera, att ur livets mångfald urskilja det väsentliga och oemotsägliga. Kvar har blivit de strikta geometriska formerna och symmetrin som på ett förbehållsamt sätt konfronteras med vatten i dess olika gestaltningar, vilket på samma gång döljer och poängterar de underliggande krafterna. På så sätt sker det en oupphörlig samverkan mellan det andliga och det sinnliga.
I den retrospektiva utställningen råder en drömskt kontemplativ stämning. I halvmörkret finns förutom skisser och fotografier ett antal stora verk där vatten eller dess koncentrerade existensform, is, finns i fokus. I några av dem blir is ett slags transparent skugga av den ursprungliga formen vilket förlänar det ursprungligen stränga stråk av det bräckliga och efemära.
En jättelik grå horisont visar vägen som metafor för längtan och melankoli. Den möts av en fotoserie i svartvitt, In Memoriam från 1975. En rektangulär öppning på isen transformeras steg för steg från det outgrundligt svarta åter till det slutet vita. Eller tvärtom. Serien blir en lakonisk betraktelse över tidens oundvikliga verkan.
Lakonisk är också fontänen med titeln Plus & Minus. Ur den till brädden fyllda korsformen flyter ett ständigt vattenflöde sakta ned till de omslutande öppningarna. Den mörka vattenspegeln med den knappt skönjbara rörelsen äger en dragning som är fullkomligt hypnotisk.
Öppningar med olika slags symboliska betydelser förekommer rikligt i Wredes konst. De kan bli till skiljelinjer eller symboler för fruktbarhet som i övrigt antyds i flera variationer. De sakta översvämmande fördjupningarna antar sinnliga dimensioner som förutom andliga tecken möts av uråldriga falliska symboler.
En av dem tronar i sin ensamhet majestätiskt vit mitt i det svarta rummet. Den hinduiska guden Shivas reproduktiva symbol lingam har här fått väldiga proportioner. Ytan höljs av skimrande frost vilket kanske fått det omgivande vattnet att i väntan stillna. En mer löftesrik gestaltning av det erotiskt färgade ämnet ses i två små vitriner där lingam och dess feminina motstycke i miniatyr finns intill varandra.
Utställningens titel Livets trädgård refererar till Wredes stora vision där existerande verk och idéer ända från 1970-talet förenas till ett sammanhang. Presentationen av den sker med hjälp av fotografier, skisser och en videofilm.
I filmen gestaltas den trädgårdsarkitektoniska planen virtuellt på ett sätt som genom orolig rörelse och den sentimentala musikvärlden blir en paradox fjärran från den känsla av kontemplation och ro som i verkligheten karakteriserar Wredes konst.