Det finns beklagligt få tillfällen till gemensam reflektion vid konstsammanhang. Detta vill den nya konsthallen Kohta råda bot på med sin begynnande diskussionsserie Kohta Zoom. Det första samtalet ägde rum i början av april mellan den på konsthallen då aktuella svenska konstnären Astrid Svangren och författaren Monika Fagerholm, modererat av litteraturvetaren och essäisten Tatjana Brandt.
Ämnet för diskussion var parallellerna mellan litteratur och bildkonst vilket kunde ha berett rum för åtskilliga tankeutbyten kring skapandet i sig. Förutom sporadiska stunder blev det inte riktigt så vilket till stor del berodde på att de två konstnärerna tycks befinna sig i vitt skilda världar. Svangrens romantiskt märkta och intima konstnärliga uttryck fokuseras på fragment av flyktig karaktär bortom förklaringar medan Fagerholm ägnar sig åt det mera konkreta i form av historier som fylls av människor, händelser och dialog. Den sistnämnda är också van att uppträda och fånga stora publiker med en outsinlig ström av anekdoter och historier även ur sitt personliga liv, med andra ord att underhålla. Kontrasten mot Svangrens eftertänksamma och lågmälda förhållningssätt skapade en obalans och blev till ett hinder för djupare samtal.
Fagerholm definierade sig också som en författare som i stället för språket intresserar sig för berättelsen vilket förklarar varför den litterära genre hon representerar känns mig främmande. Den för tanken till dagens bildkonst, i synnerhet till måleriet där berättelsen och tolkningen av skeendet ofta överskuggar själva målandets magi, penselföringen ledd av ljusets och färgens samverkan. Variationer, skiftningar och knappt skönjbara förskjutningar i såväl ord och rytm som färg, ljus och skugga ger upphov till en inre, återhållsam dramatik som svårligen överträffas av ett fantasifullt händelseförlopps vändningar.
Fantasi som utgångspunkt för konsten känns obehövlig och överdriven då redan verkligheten fylls av tillfällen till obegränsade observationer och upptäckter. Förmågan att uppmärksamma små förnimmelser och strävan efter att ens för en flyende stund fånga det ogripbara är oersättliga i försöket att skapa betydelsefull konst. Det abstrakta bereder rum för det icke-definierade och föränderliga samtidigt som magin i form av det gåtfulla bevaras.