HBL 2.8.2009 På galleri Huuto vid Femkanten låter sig ögat bedras av Sabrina Harris uttryck som efter hand får andra drag.
Det första man möts av är en stor svart härva som hänger i taket. Den påminner om de fenomen i naturen som fåglar eller vinden får till stånd. Materien visar sig dock bestå av sugrör i plast.
Det illusoriska får en fortsättning på väggarna där där en mängd eteriska blomsterformer tycks sprida ut sig. Vid närmare anblick har de vuxit fram ur potatischips som fästs på varandra. Också regnbågen har har blivit till av långa remsor färgat toalettpapper. I andra rummet finns en kista i dimmigt glas. I ändan på den finns en liten projektion där knappt otydbara spår av liv sporadiskt uppenbarar sig.

Att på så sätt utnyttja de vardagliga företeelserna och kontrasterna i konst kan vara fyndigt och ge upphov till enstaka estetiska upplevelser. Det som här saknas är ett sammanhang, en genomgående tanke som på ett djupare plan skulle binda samman de lösryckta idéerna.

Den tanken kan man finna i det andra Huuto-galleriet på Nylandsgatan. Här har Milja Laurila brett ut en värld av gammal kunskap. De svartvita utskrifterna av gamla fotografier gestaltar tillvaron ur ett svunnet perspektiv. Vi får se hysterin personifierad eller flyttfåglarnas nådefulla färd. Det som vid första anblicken tycks vara en konkret form långt ute på öppna havet visar sig utgöras av miljontals insekter. Bilderna ger uttryck för de upptäckter som på sin tid omstörtande och får en nästan att längta tillbaka till en mera reducerad tillvaro.

I samspråk med bilderna finns här små vikta, vita kort med olika slags korn av kunskap eller ur det förflutna. En hel vägg av dem blir till en begreppslig gestaltning där de korta aforismlika texterna tillsammans med papprets fysiska väsen får även en mera gripbar existens. En tilltalande sammansmältning av tankens vägar och det mera estetiska.