HBL 1.3.2015 En överväldigande mängd små runda former i olika färger fyller en lika överväldigande mängd målningar i Konstsalongens tre salar. Markku Keränen har nu helt lämnat det föreställande och ägnat sig åt studier där kulörer i dialog med varandra har huvudrollen. Det är inte ofta det överdrivet ymniga resulterar i ett koncentrerat lugn men det är just vad alla dessa oändliga rader av cirkelformer gör.
Ur formens konsekventa geometri uppstår en övning i meditativ upprepning. Till skillnad från ett minimalistiskt förhållningssätt blir uttrycket här ytterst levande genom spåren efter penseldrag och lätta förskjutningar i de annars distinkta cirklarna. Med en självklar integritet följer de varandra, den ena efter den andra, och blir en gripande hyllning till livets skiftande nyanser.
Att befinna sig mitt bland dem är som att absorberas av ett slags seendets urkraft som förmedlas av denna färgernas rytmiska mosaik. Paradoxalt nog blir även känslan av stark närvaro näst intill fysiskt förnimbar.
Målade mot en monokrom bakgrund ger färgerna uttryck för de mest varierande stämningar, till stor del även beroende på bakgrundens grad av ljushet. Temperans diskreta lyster tillsammans med kulörernas finstämda nyanser ger upphov till en inre dramatik som förtätas ytterligare av överraskande sammansmältningar. Beroende på de olika konstellationerna ter sig färgerna helt annorlunda och framkallar på så sätt ständigt nya upptäckter.
Som en inledning till denna färd har samlats målningar som den vita bakgrunden och de mer systematiska raderna ännu gör något försiktiga. Det är som om tanken varsamt skulle treva sig fram för att sedan ge sig hän åt lustfyllda möten i målningarna längre in. På vägen träffar man en målning som är som våren själv, full av hopp och gryende liv. De lent gröna, ljusröda och gula prickarna samsas i en förtröstansfull samverkan som förmedlar en rofylld glädje och förväntan.
Uttrycket ändrar karaktär i målningar där också bakgrunden fått färg. Det som tidigare var knappt skönjbara nyansskillnader kontrasterade mot vitt bryter nu ut i koloristiska äventyr utmärkta av färgernas samverkan. En målning väcker till liv stämningen då den blå timmen sakta tar form medan någon ensam solstråle ännu dröjer kvar. Andra för tanken till naturens väsen i ljusets skiftande skärpa under olika årstider. Som till exempel höstens mättade förföriska fukt eller vinterns klara vibrerande kyla.