HBL 22.7.2006 Författaren och journalisten Göran Schildt är en kultiverad kosmopolit som sedan trettiotalet utforskat kulturer kring Medelhavet. Hans första utlandsvistelse var 1934. Den resan ledde till Vernes-les-Baines i Sydfrankrike där han i den medeltida staden bland rojalister och ärkekatoliker lade grunden för sina språkkunskaper i franska. Schildt gjorde en utflykt från grannstaden Barcelona till den då helt oförstörda ön Mallorca som hos honom väckte en outsinlig längtan till Medelhavet.
Göran Schildts författarskap har till en del bestått av reseberättelser kring hans och hustruns upplevelser vid decenniers seglatser med den mytomspunna båten Daphne. Bevandrad i antikens kultur och litteratur reflekterar han i sina böcker även över kulturhistorien och likaså över det vardagliga livet kring Medelhavet. 1965 skaffade han sig tillsammans med hustrun Christine ett hus på den grekiska ön Leros.
Göran Schildt berättar att hans förhållande till livet och människorna i Grekland under de första trettio åren var starkt färgad av romantik. Sedermera har hans inställning fått mera realistiska undertoner.
Grekland äger genom sitt förflutna en speciell dragningskraft. Det antika Grekland representerar klassisk bildning. Av de mytiska gudarna, tragediernas upphovsmän eller filosoferna återstår dock för eftervärlden endast vissa bevarade skrifter. Dagens Grekland har blivit till ett annat land där kulturen fått stå tillbaka och där livet har genomgått stora förändringar.
Den i Ekenäs nu aktuella utställningen, Hellas döttrar, har arrangerats med urval ur det enorma bildarkiv Göran Schildt under sina seglingsår vid Medelhavet framkallat. Schildt berättar att han som liten pojke intresserade sig för fotografering. Senare har han fotograferat i syfte att illustrera sina böcker eller artiklar. Som en sparsam person har han också tagit bara ett fotografi av varje tema.
Schildt förefaller ha sinne för det konstnärliga. Det vi här ser är välkomponerade fotografier. Bilderna besitter en styrka genom koncentration och är förutom det dokumentära även poetiska. Den vita arkitekturen på sluttningarna i skuggan av pinjer och cypresser återger i förening med havet och det karga landskapet stämningen för dessa små öar. Trots att de grekiska kvinnorna presenteras i vardagliga sysslor i sin hemmiljö ger de uttryck för en lugn värdighet förenad med stark integritet.
Bilderna är huvudsakligen tagna på 1950-talet då kvinnan av tradition var underställd mannen. Det var tiden före den stora förvandlingen i form av massturismens invasion och den i dag rådande relativa lättnaden i kvinnors sociala ställning. På den tiden levde män och kvinnor i skilda världar. Kvinnans domäner var familjen och hemmet, mannen satt och förändrade världen på caféet.
Göran Schildt hade på den tiden sin motorcykel ombord på Daphne. Vid intressanta observationer på de egeiska öarna steg han i land och for i väg med Lambrettan för att fotografera. Trots det tillitsfulla uttrycket hos kvinnorna han fotograferat var de flesta för honom helt okända.
Utställningen är lugn och smakfullt hängd. De svartvita fotografierna är till formen kvadratiska och saknar glas och ram vilket ytterligare betonar det omedelbara uttrycket och bidrar till den behagfulla stämningen.
Harmonin bryts dock av det överraskande inslaget i utställningen, nämligen en tv-monitor där två monologer baserade på Makis Tsitas noveller från 1996 kan beses. Det goda skådespeleriet till trots blir avvikelsen från utställningens lugna värdighet alltför drastisk.
Nästa år firas i Villa Schildt Göran Schildts 90-årsjubileum.