HBL 25.1.2014 I vår samtid är det vanligt med utförliga och tröttsamma skildringar av konstnärens intentioner som inte nödvändigtvis kan skönjas i det som förverkligats. I stället för att lita på innehållet anstränger man sig för att verbalt mystifiera konsten som över huvud taget inte lätt kan uttryckas i ord.

En helt annan väg går Jouni Kujansuu (f. 1962) som bjuder på några gåtfulla strofer där till synes lösryckta skeenden återges i all korthet under rubriken Katt försvunnen. Med ens uppstår en upptäckarlusta som inspirerar till alternativa läsningar av några få noggrant utvalda fotografier och installationer. Stillsamt anonyma och vardagliga väntar de tigande på betraktarens tankar och förhållningssätt.

Kujansuu berör här en essentiell fråga, beträffande såväl konst som allt annat, nämligen skillnaden mellan det öppna och det slutna. I stället för att låsa fast betydelser skapar han ett slags scenografi, visuellt öppna förslag med förutsättningar för ett seendets äventyr. Han litar på sitt uttryck och på betraktaren som får en frihet att förundras, att ur egna utgångspunkter observera och sätta samman betydelser.

Man kan också knyta an till referenserna i Kujansuus lilla dikt. Då öppnas vida vyer med paralleller till de medel som står till förfogande inom teater och film.

Basen till dramatiseringar är oftast det skrivna ordet. Det mest väsentliga väljs ut och gestaltas i mer eller mindre fysisk form. Intressant är hur man tolkar meningar och väljer betoningar, om det blir just fysiskt konkret eller mera indirekt och begreppsligt. En stor vikt har även tomrum, utan dem får verket svårt att andas.

Kujansuus iscensättningar fokuserar på det begreppsliga. Han skapar en avskalad helhet där stämningen motsvarar den i texten men där detaljerna lever sitt eget liv. Sålunda kan till exempel en stirrande blick bli jättelika ovala ögonformer i glasskivor som lösgjort sig och hamnat på en vagn. Eller också kan sprickan i glaset bli en öppning av annat slag, och så vidare.

Det centrala är medvetenheten om alternativ och nya perspektiv, grunden för en meningsfull existens.