HBL 19.8.2006 Traditionellt bildhuggeri är någonting som i dessa dagar ofta anses vara förlegat. Metoderna, att gjuta i brons eller att skulptera i lera, ses höra det förflutna till. Dagens unga skulptörer går ofta över till att arbeta konceptuellt eller att använda varierande andra medel för att förverkliga sina idéer.

Således är det uppfriskande med en ung skulptör som arbetar med traditionella medel utan att för den skull ha fastnat i det förgångna. Det visar Umppa Niinivaara prov på i sin utställning på studion i Wäinö Aaltonens museum.

Utställningen Havsbotten består av element i lera och brons. Niinivaaras värld är konkret och sensuell, här behandlas livets dualitet på ett traditionellt och samtidigt på ett friskt sätt. Två väldiga klasar hänger från taket, den ena jungfruligt vit och den andra övergången till en mörk mognad. Formerna är organiska och påminner om frökapslar eller frukt som tungt vilar på varandra Här är det fråga om livets urkraft, om tillvaron ända från begynnelsen mot den oåterkalleliga upplösningen.

Mellan de båda ytterligheterna här har åtskilliga bronsklot funnit sig utrymme på golvet. Deras mörka frodiga tyngd tillsammans med de sinnligt runda formerna framhäver genom sin mognad ytterligare uttrycket av fruktbarhet. Niinivaara har tagit väl vara på de rumsliga möjligheterna. Hängningen är välbalanserad och bildar med den diskreta belysningen en kontemplativ helhet.
Umppa Niinivaara är en konstnär som har förmågan att med sitt finstämda sätt skänka materien liv och skapa poesi ur det konkreta.