HBL 16.10.2010
Konst är ett sätt att söka fånga det ogripbara och ge det en form. Enligt en gammal österländsk uppfattning bör man undvika alltför starkt ljus för att värna om det indirekta och mångfacetterade. I sin klassiska essä Till skuggornas lov reflekterar japanska Junichiro Tanizaki över just detta, över vikten av det stillsamma och gåtfulla där det förflutna lämnat sina spår.

Det finns vissa paralleller här med Nina Roos konstnärliga uttryck. Hennes till stor del abstrakta måleri gestaltar fragment ur verkligheten på ett sätt där det gåtfulla och eftertänksamma finns i fokus. Hennes konst utmärks av det paradoxala i ett slags viktlöshet och transparens samtidigt som den starkt ger uttryck för det dolda och förtäckta.

I sina nya arbeten söker sig Roos till det mera uttalat rumsliga. Konturerna framträder tydligt och skapar föreställningar om distinkt definierade rum där perspektivet dock avviker från det sedvanliga. Den ytterst sofistikerade färgskalan i skiftande toner av grått skapar förtätade scener med en känsla av rymd. Enstaka element av surrealistisk karaktär blandar sig med det i övrigt immateriellt avskalade och näst intill transparenta. Dessa element för in stråk av en fysisk om än svårdefinierbar närvaro. De blir snarare antydningar och spår efter lågmälda skeenden.

I flera av målningarna förekommer ett slags öppningar som låter en ana ytterligare perspektiv. De är endast vagt antydda och lämnar betydelserna obefästa. Som i målningen Shades VIII (moment of madness) där två vertikala bristningar uppstår ur en känsligt framställd ljus yta. På så sätt föds ett intryck av försynt dramatik där tanken om det fragila och sårbara har en central roll. Detta accentueras av de knappt skönjbara skuggorna som gör att det mänskligt sinnliga trots det abstrakta uttryckssättet uppenbarar sig.

Skuggor är ett återkommande element här. De har sitt ursprung i oförklarliga arkitektoniska ytor eller i flortunna draperingar. Det som höljs av draperingarna förblir en gåta som är av underordnad betydelse.

En av målningarna, observations (watched), avviker med sitt annorlunda väsen från de övriga. Här är det stora monokroma ytor som på något olika höjd närmar sig varandra. De skiljs dock åt av en smal springa som vidgar perspektivet och skapar en illusion om bakomliggande annan verklighet. Samtidigt fogas ytorna samman av en utsträckt långsmal form. Det mera återhållsamt konkreta bär influenser från modernismens harmoni.
En särskild eloge bör ges för den sparsamma hängningen som helt överensstämmer med målningarnas övervägande eteriska karaktär.