Valda delar av dagens unga konst befinner sig i fokus i utställningen på Galerie Anhava. Det mest utmärkande här är den tid och det tålamod som flera av de unga konstnärerna uppenbarligen ägnar åt sin gärning. Det är nämligen inte helt självfallet i dagens konstvärld.
Mest rum på utställningen har Antti Laitinen fått med sina videoprojektioner. De karakteriseras av människan i relation till naturen. Kontinuitet och ihärdighet tycks vara av stor vikt för hans konstnärliga arbete. Han ses här sysselsatt med att bygga sig en egen liten ö eller med att bogsera stora isflak med en roddbåt. Hans förhållningssätt är allvarsamt och medför ofta en stark fysisk ansträngning. I den undersköna, näst intill svartvita videofilmen Growler föreans det begreppsliga och det mera konkreta till en poetisk berättelse. Filmen väcker också frågor v existentiell karaktär genom den oförtröttliga strävan utan ände, där vissa likheter med Sisyfos öde kan skönjas. Han stora stillbilder har estetisk kvalitet men men når inte upp till den intensitet som den rörliga bilden där hans koncentrerade fysiska närvaro är av stor betydelse.
Svenska signaturen NUG representerar en helt motsatt inställning. Hans urbana videokonst handlar om fart och rörelse. De kulminerar i ett banalt tunt skeende i en tunnelbanevagn, dominerat av tanklös provokation. I den andra filmen ses klottret ur ett annat perspektiv där det är linjen i stället för människan som på ett dansant sätt flyter framåt.
Mera eftertänksam är japanska Shoji Kato vars finstämda akvareller förefaller gestalta fragmentariska reminiscenser av tiden som flytt. Det avskalade uttrycket gäller också hans verk i sten där reflektioner kring tidigare geometriska formuleringar förekommer. en meditativ ro med spår av ornamentik och det rituella möter här en stillsam begrundan.
Det immateriella möts också i amerikanska Joseph James luftiga verk som i viss mån tycks ha influerats av uråldriga traditioner av skuggspel. De fragila urklippta formationerna kommer bäst till sin rätt just hängande fritt i luften då skuggan på väggen blir till en del av deras grafiska väsen.
Svenska Mikael Richter erbjuder oss ett förtröstansfullt budskap med med sina två små trafikmärken där han lovar: Allt kommer att bli bra.