Experimentell rörlig bild

HBL 18.5.2013 Störning och upprepning av form är två centrala grepp i Juha van Ingens konst. För sitt minimalistiskt konceptuella uttryck använder han olika medier där det elektroniska ofta står i fokus. Som kontrast mot filmens linjära traditioner utforskar han den rörliga bildens olika dimensioner genom att fragmentera den. Han lösgör bilden ur sitt sammanhang och eliminerar således föreställningar och referenser kring den.

I stället för narrativet intresserar han sig för det förvrängda och tillfälliga. Distanseringen leder till att endast det mekaniska återstår. Ur det sakliga förhållningssättet bortom det emotionella och sedvanliga uppstår ett annat slags dramatik som fokuserar på form.

I verket Circle har van Ingen tagit en sekvens ur en film och flerdubblat den. På så sätt skapas en loop där en och samma scen från två motsatta håll ständigt på nytt konfronteras med sig själv och bildar en oavbruten cirkelrörelse. Den ursprungliga scenen söndras till alternativa verkligheter som accentueras av ett kraftigt flimmer. En knappt hörbar men näst intill fysiskt kännbar ljudvärld förlänar verket en ytterligare laddning.

Bilden av en fjäril i tre monitorer tycks vid första anblicken stå helt stilla. Så småningom skönjs en vag förskjutning som ytterst sakta förvandlar fjärilen till en annan. Det är dock en illusion som har att göra med ögats fysiologiska beskaffenhet. En kvardröjande efterbild förvanskar perceptionen och får en att ifrågasätta sitt synsinne. Det diskreta skeendet har en fullständigt hypnotisk verkan.

En annan filmsekvens utgör grunden för verket Split. Två lösryckta meningar följda av en dramatiskt skiftande ton ger uttryck för rollfigurens bestörtning. Samtidigt förvrängs bilden och töjer ut figuren åt olika håll. Meningarna och ljudet förblir desamma och återkommer gång på gång medan mannens fysiska gestalt splittras och antar surrealistiskt influerade upprepade former. Betydelsen av en dramatisk upptäckt skildras genom splittringen och får allt större proportioner ända tills det hela börjar om från början.

Även i övrigt experimenterar van Ingen med seendets konventioner. Genom skåp med spegelytor i olika skikt belyser han perspektivets betydelse för perception.