HBL 7.11.2009 Konceptuell konst innebär att man med olika medel söker ge form åt en kedja av tankar. Ofta kan det vara fråga om invecklade konstruktioner där det abstrakta förtydligas med hjälp av en förklarande text. I övrigt får betraktaren efter bästa förmåga associera och föreställa sig det som inte syns. Eller att ge mening åt det som syns.

På så sätt lämnas tolkningen öppen även om vissa referenser anger riktningen. Marko Vuokola har länge arbetat med fotodiptyker där motivet på vardera bilden har varit detsamma men där exponeringen gjorts med längre eller kortare mellanrum. Skillnaden mellan bilderna har ofta varit knappt skönjbar, den har framför allt existerat begreppsligt. Det är just av den anledningen Vuokola med sina bilder närmar sig konceptuell konst. Ett motiv blir två och samtidigt sker det ett slags förskjutning.

Fotografierna transformeras till ett medium som har till uppgift att åskådliggöra tidsbegreppet. Ett fragment av varat fångas och får en att reflektera över det som varit och det som ännu inte blivit till. Erfarenheten av att se någonting är aldrig densamma, en förgången stund kan aldrig gripas på nytt. Att arbeta på det här sättet fordrar förutom en konsekvent idé också tid och eftertanke.
På sina nya diptyker gör Vuokola det lättare för betraktaren, skillnaden mellan tagningarna är mera uttalad. Således blir också bilderna mera separata enheter där såväl likheterna som skillnaderna genom ett förtydligande är lättare att förhålla sig till. Tidsbegreppet och förnimmelsen blir sålunda mera direkt skildrade. Här ses dramatiska nattliga landskap där det svaga ljuset faller annorlunda. Gryningen skönjs genom den ytterst sparsamma skiftningen i de mörka tonerna.

På en del av fotografierna är den dramatiska skildringen av naturens krafter som uppstånden ur romantikens tid. På andra bilder dominerar den mera kontemplativa skönheten i naturen eller i nattliga stadsvyer. Ändå är det egentligen inte motivet i sig som står i fokus här. Detta understryks av ett par vardagliga bilder där en interiör ger uttryck för samma slags tema. Genom florstunna gardiner syns en skymningsvy genom ett fönster. Landskapet utanför är likadant i båda bilderna. Skillnaden uppstår i stämningen som ändras beroende på det skiftande ljuset. På den första bilden accentueras det yttre medan det inre dominerar mera på den andra bilden.

Det mest abstrakta sättet att behandla ämnet ses på två fotografier där motivet påminner om en rund droppe. I den återspeglas den omgivande verkligheten som igen blir mera abstrakt och immateriell. Det avskalade uttrycket kulminerar här på ett subtilt sätt.