Ett flyende ögonblick

HBL 18.12.2010
Det finns en obegränsad mängd sätt att förhålla sig till konsten. Det begreppsliga sättet innebär ett öppet sinne som ser betydelser där de uppenbarar sig. Också vardagen och de små förnimmelserna har stor vikt. Detta tycks vara självfallet för Hans Rosenström som skapar konst av det många aldrig uppmärksammar. Hans uttryck baserar sig inte på materia utan snarare på frånvaron av den. I stället för att betona det yttre koncentrerar han sig på det inre. Han tycks bemöda sig med att hos betraktaren väcka föreställningar om möjliga skeenden.

Genom att skapa illusioner om en skenbar verklighet får han oss att skärpa våra sinnen. Egentligen får han oss att se just det verkliga i ett nytt ljus. Rosenström har tidigare arbetat med verk där en förtätad närvaro uppstår ur ljud och ljus med stöd av vardagliga element. På så sätt har han skapat verklighetstrogna situationer som styrts av det immateriella.

Också Rosenströms nya utställning handlar om detta. Till synes är det tomrummet vi får se. Det finns ett tomt galleri som tycks vara berett med noggrant riktade ljus. Ljusens uppenbara om än lågmälda skimmer får betraktaren att känna sig välkommen. Endast en spegel hänger på en vägg. Ger man sig till tåls sker det överraskande något som endast för ett flyende ögonblick kan erfaras. Efteråt är man inte riktigt säker på vad det var som uppstod.

Paradoxalt nog är upplevelsen ytterst fysisk. Den gör en medveten om sig själv och omgivningen på ett sätt som annars sällan sker i utställningssammanhang. Fokus flyttas från förnuftet till det mera intuitiva och emotionella. Här finns vissa paralleller med performance, framför allt med det flyktiga och omedelbara tillsammans med den starka fysiska närvaron. Skillnaden blir att det här är betraktaren själv som står för närvaron och framträdandet. Ett framträdande som endast berör betraktaren själv. Beroende på var och ens känslighet ändrar förnimmelsen karaktär.

Även minnet kan fungera på ett liknande sätt. Marcel Proust framhäver i sin romansvit, På spaning efter den tid som flytt, vikten av det ofrivilliga minnet som plötsligt uppenbarar sig med anledning av en oväntad fysisk förnimmelse. Också där är det den subjektiva upplevelsen som emanerar ur en överraskande konfrontation med yttervärlden och resulterar i ett intensivt inre medvetande.
I en värld full av spektakel och fokusering på yttre skeenden är det befriande att få möta det slags stillsamma begrundan som Rosenström ägnar sig åt.