HBL 24.2.2007 Nina Roos värld betyder en stilla reflektion. Hon förefaller intresserad av varseblivningen, av människans förmåga att observera och tolka sin tillvaro. Den utforskar hon genom att på sitt subtila sätt gestalta fragment ur en verklighet. Eller så skapar hon alternativ till det som existerar, ett annat rum eller en annan tid.

Hennes målningar på Galerie Anhava ger prov på ett eftertänksamt sökande samtidigt som det är fråga om en slags främmandegöring med vissa surrealistiska drag. Bortom sitt eget väsen blir måleriet snarare till ett medel i en undersökning om tid och rum. Motiven Roos arbetar med har till synes inte mycket med varandra att göra. Hon arbetar återhållsamt med plana ytor i en harmonisk färgskala och utan stora gester. Hennes sedvanliga sätt att med tunn färg måla på akryl förstärker ytterligare det svala och immateriella, här är det tanken som står i fokus.

Vid sidan om den lugna helheten döljer sig element som väcker förundran kring betydelsen. Det är som om hon skulle sätta betraktaren på prov genom att ifrågasätta de olika skiktens inbördes relationer eller genom att fästa uppmärksamheten vid det som lätt anses vara trivialt. Tolkningen styrs ofta av titlarna. Man kan som exempel ta målningen I zoo II. Utan definitionen i titeln skulle bilden kanske få en helt annan innebörd. Nu infinner sig genast frågan om det naturtroget återgivna pälsfragmentet hör till ett levande djur och befinner sig djuret i så fall innanför eller utanför den avgränsande muren? Vem är det som egentligen är instängd och var? Svaren i sig har föga betydelse, det essentiella föreligger i konstens förmåga att ifrågasätta eller att få oss att inse vikten av reflektion och skiftande sätt att se och tänka.

Roos ägnar sig genomgående åt liknande begrundan. Mest påfallande, förtydligat i överdrift, blir det i målningen Hytten där scenen illusoriskt kan upplevas från flera olika perspektiv. Även här rör det sig om föreställningen av att vistas på insidan eller utsidan av någonting.

Nina Roos har alltid varit en besinningsfull konstnär. Även om materien i hennes målningar numera har en mera framträdande roll än tidigare lyckas hon med att låta själva ämnet framstå som det mest centrala.