HBL 29.11.2007
Med hjälp av fotografier och film gestaltar Kalle Hamm och Dzamil Kamanger en övergiven liten kurdisk by, Alaryan, i norra Iran. Ett motiv som i allt högre grad syns angeläget i vår föränderliga tillvaro. De stora färgfotografierna visar byns nutida belägenhet då endast ruiner återstår. Det karga och öde landskapet framstår som en absurdistisk scen där vita texter på förfallna murfragment återger citat från videofilmen som också visas i utställningen.

I en liten monitor ses en ensam man med en stor burk vit målarfärg omsorgsfullt måla vackra skrivtecken. Denna ensamma gärning i den totalt ödelagda omgivningen är en besynnerlig ritual där minnen förenas med nutid. I de vidhängande hörlurarna hörs det rinnande vattnets stillsamma ljud som tillsammans med syrsorna håller mannen sällskap.

I den långa videofilmen Afaryan Memories framställs byns historia genom intervjuer och dokumentära avsnitt blandade med landskapsvyer. Ibland visas även virtuella partier där byggnaderna återskapats så som de en gång i tiden såg ut, detta med hjälp av 3D-tekniken.
Varierande bybor och ättlingar till byns sista härskande khan skildrar sin forna verklighet. Den skiftar betydligt beroende på vem det är som talar. För khanens döttrar var byn en gyllene bur eftersom de i anständighetens namn inte tilläts lämna den. För vissa andra var byn ett ställe där de mot arbete fann skydd och ett slags gemenskap. Många upplevde åter det dåvarande livet som en tillfällig idyllisk tillvaro.
Samspelet mellan de ytterst sköna vyerna och historiernas till övervägande del allvarsamma karaktär stiger fram med en säregen styrka. Den traditionella kurdiska folkmusiken förlänar filmen ytterligare en dimension.

Hamm och Kamanger har arbetat tillsammans en längre tid och har förmåga att på ett poetiskt sätt reflektera över människans existens. Genom det enskilda och specifika väcker de här också mera universella frågor om hur yttre omständigheter och politiska handlingar styr människoöden.