HBL 10.8.2013 I den alternativa nutidskonsten är det inte ovanligt med ett slags manifest över konstnärens sätt att erfara tillvaron. Konst upplevs då som ett levnadssätt och införlivas i det vardagliga livet i stället för det förtingligande som präglar konstvärldens mer marknadsinriktade domäner. Då är det fråga om upptäckter som oberoende av sitt konkreta väsen självklart om än ibland svårförklarligt binds samman. Bortom ord och definitioner blir det uppenbart att här döljs en hel värld som färgats av upphovsmannens förhållningssätt.

Så blir det också med Anders Bergmans tankeväckande installation där upphittade fragment samsas med målningar och objekt. De ackompanjeras av sporadiskt förekommande ljud som styrs av solen via små solceller i fönstret.

Installeringen av verken har gjorts med tanke på rummets karaktär. Den materiella utgångspunkten är gipsskivor som fungerar både som måleriunderlag och arkitektoniska strukturer. Bortglömda tidningssidor från gångna tider gömmer sig inne i strukturerna. På så sätt förankras verken i vardagen och bär vittnesmål om en blick ständigt beredd för ett konstnärligt uttryck.

Det som vid första anblicken påminner om minimalistiskt avskalade abstrakta verk transformeras till scener fulla av diskreta skeenden märkta av spår efter människans hand. Färgerna till trots karakteriseras målningarna snarare av gesten av att ta bort än att lägga till. Ur ristningar och graveringar uppstår en rumslighet som trots det lilla formatet förlänar verken en lätt skulptural karaktär. Samtidigt förenas linjerna i grafiskt skiftande nätverk som om det skulle vara fråga om kartbilder över sinnets oberäknade rörelser.

På många håll framträder också håligheter och fördjupningar som låter en ana något av det mera smärtsamt våldsamma, i synnerhet i målningar där den svarta massan spridit ut sig. Tillfälligheterna är ständigt närvarande i uttrycket som utmärks av det intuitiva blandat med det mer utstuderade.

En modern version av forna målares ofta upprepade motiv Frukost i det gröna uppstår ur tapetprover och den frenetiskt blinkande rörliga bilden i en stor monitor på golvet. Detta slags referens till dagens medier förefaller överflödig i en utställning som i övrigt fylls av lågmäld intensitet och flera betydelseskikt.