HBL 16.3.2013 Verklighet och illusion konfronteras med varandra i den nya utställningen på galleri Sinne där tre unga konstnärer fokuserar på strukturer av varierande slag. I den stora gallerilokalen ses några få element som till synes inte har mycket gemensamt med varandra.

Svenska Ebba Bohlins (f. 1976) omfångsrika hög med timmerstockar har kapats mitt itu och finns samtidigt ute och inne. Resultatet blir en illusorisk återspegling laddad med motstridiga budskap. Referenser till en lantlig idyll förenas med gestens brutalitet i en urban miljö. De kapade stammarna påminner också om den ovisshet som stadens alla ålderstigna träd oberoende av skick ständigt befinner sig i.

Kristin Nordhoy (f. 1977) från Norge har gjort stora målningar där geometriska mönster med utgångspunkt i virtuella världar ofantliga gånger upprepas och ger uttryck för vaga optiska effekter.

Så småningom vaknar rummet till liv genom enstaka illusoriskt fallande droppar. De till en början knappt hörbara ljuden från olika håll blir allt mer förnimbara och förökar sig i en accelererande takt. Ur den rytmiskt skiftande ljudvärlden uppstår ett verklighetstroget intryck om den ljuva tillvaron i värmen inomhus då regnet smattrar mot plåttaket. Den imaginära förnimmelsen är så stark att högen med stockarna tycks dofta ännu starkare och de geometriska mönstren i målningarna bli till spår efter droppar på en blank vattenyta.

Regnet ändrar karaktär från första tunga förvårens droppar till de slutliga kaskader som sköljer över allting mot slutet av sommaren. Och plötsligt, helt abrupt tystnar det. Verkan blir fysiskt påtaglig, för en lång stund håller man andan och hör på tystnaden.

Regnets ursprung finns i en enda droppe som efter matematiska formler digitalt mångfaldigats av norska Ane Mette Hol (f. 1979). Med sitt poetiskt förtätade ljudverk binder hon de olika uttrycken samman i en rumslig upplevelse och förlänar också de övriga verken en ytterligare betydelse.