HBL 22.4.2007 I vår globaliserade värld blir det allt viktigare med förståelse för främmande kulturer. Då det allmänna informationsflödet fokuseras framför allt på ekonomi eller naturkatastrofer befinner sig konsten oftast i skymundan. Kiasma söker nu råda bot på detta genom att presentera konst från tre asiatiska länder, nämligen från Indonesien, China och Thailand.
Den politiska situationen i Indonesien har länge varit svår. Den militära statsmakten utövar stark press på yttrandefriheten och individen ses framför allt som en del av det kollektiva. Mot den bakgrunden är det knappast förvånande att bildkonsten söker reagera och finna andra vägar. De fyra indonesiska konstnärerna i utställningen är dock väldigt olika sinsemellan.
Melati Suryodarmo visar framför allt videoarbeten där konflikten mellan kulturer är påtaglig. Hon förefaller behandla kvinnans roll där hon speglar sitt eget ursprung mot den västerländska friheten. Hon framträder själv i filmerna som präglas av en narcisistisk och erotisk grundton när de inte ger luft åt ett slags lek mellan dröm och verklighet. Videon med henne själv hängande upp och ned i en utmanande svart läderklädsel visar svårigheten i att med eftertanke låta två världar mötas. Männen som turas om att bemöta denna erotiska avbild ställer sig framför henne och ger med sitt allvarsamma traditionella spel eller sång upphov till en skam man som betraktare upplever. Här ställs det traditionella och starkt islamiskt betonade allvaret mot, inte den västerländska kulturen med ´frihetsbegreppet´, utan mot en avart av det. Nämligen mot en subkultur inom västvärlden som just står för den förnedring och icke-frihet som hon tror sig protestera mot.
En annan indonesisk konstnär, Heri Dono, använder i sin konst bland annat element från den urgamla skuggspelstraditionen tillsammans med diverse traditionella föremål. Hans kommentarer är politiska och visar ett förakt mot de rådande strukturerna, i synnerhet i installationen Political Clowns där en rad tomt stirrande masker fylls av ett flöde urin.
Entang Wiharso, även han från Indonesien, visar jättelika målningar tillsammans med installationer. De båda uttryckssätten karakteriseras av en symbolik som genom de traditionellt hukande gestalterna och de surrealistiskt influerade elementen ger uttryck för en ångestfull förvirring förenad med en stark känsla av gemenskap.
Den yngsta av de indonesiska konstnärerna, Eko Nughoro, har tilldelats en misslyckad placering i det öppna rummet högst upp. Hans fragmentariska teckningar med surrealistiska inslag ringlar i stort format längs golv, väggar och tak störda av den oroliga vyn utåt.
Yang Zhenzhong från China visar lättsamma videoarbeten anknutna till de digitala videospelens värld tillsammans med avklädda massagestolar som lever sitt eget liv uppradade på piedestaler.
Av hans äldre, redan avlidna, landsman Chen Zhen visas installationer som består av ett slags collage av traditionella föremål. Hans Daily incantations bygger på ett klot med insamlat elektroniskt skrot som omges av en läktare med en mängd gamla nattkärl i trä. Hans övriga verk är likaså konstellationer där det ur traditionen uppstår konceptuella yttringar.
Chinesiska Hu Yang visar ett urval av sitt arbete Shanghai Living där han bjudit in sig till hundratals familjer för att sedan fotografera dem i sin hemmiljö. Bilderna kombineras med texter där vi i korthet får ta del av de fotograferades tankar om sitt liv. En övervägande del av de avbildade har västerländskt klingande yrken och också deras värderingar förefaller hämtade ur föreställningen med den materiella välfärden som främsta målet. Den i sig intressanta tanken om dokumentation blir så till ett selektivt synsätt som reducerar djupet i den ursprungliga idén.
Araya Rasdjarmrearnsook från Thailand står för djupet och för det poetiska i utställningen. Hon visar en del videoarbeten där hon framför allt reflekterar kring döden. Hennes vandring kring de avlidna återspeglar på ett sublimt sätt den österländska synen på de döda. Det sköna och fridfulla kommer väl till uttryck genom hennes varsamt meditativa läsning samtidigt som den får en att reflektera kring det existentiella. Även hennes installation där tre projektioner av fönster visar olika stilla vyer förmedlar begrundan inför tillvaron på ett tankeväckande sätt.
I samband med utställningen har man utgett en katalog där det förutom presentationen av konstnärerna ingår belysande artiklar om kulturen i de berörda länderna skrivna av forskare inom området.