HBL 31.10.2009 Istanbul är en förtrollande stad där öst och väst möts metaforiskt i den historiska omgivningen. Sedan sex år finns där även ett museum för nutidskonst där en del av biennalen äger rum. Titeln för biennalen, What Keeps Mankind Alive?, härstammar från Tolvskillingsoperan skriven av Bertolt Brecht 1928. I den skildras ett samhälle i upplösning där girighet och omoral blomstrar.
Jag är ingen vän av teman i konstsammanhang men man kunde sannerligen knappast ha funnit ett ämne mera träffande för dagens konsumtionspräglade värderingar. Av de totalt sjuttio konstnärerna är merparten från Mellanöstern och Östeuropa. Trots det stora antalet konstnärer är utställningarna väl strukturerade och konsekvent genomtänkta. En viktig detalj är att man fokuserar på uttryck och innehåll i stället för att befrämja personkulten. I nutida konstliv i övrigt förekommer oftast samma välkända konstnärer ständigt på nytt på alla biennaler.
Vid första anblicken skulle man kunna se det här som en hyllning till kommunismen, Lenin och Marx förekommer i olika former. Här visas videoinstallationer, teckningar och collage i stora serier där de gångna decenniernas politiska förtryck och omvälvande interventioner skildras.
Vid närmare åsyn börjar man dock urskilja kritiska kommentarer och ironi. Så är fallet till exempel i Vjatje Akhunovs (f. 1948) omfattande arbeten. Denna mångsidiga konstnär från Tasjkent återger i sina verk socialistiska hjältar och motiv men smyger in försynta tecken där han ifrågasätter det kollektiva förhållningssättet. Han behandlar också religion i förhållande till politiken. Han har beretts rum för mera retrospektiva helheter på samtliga utställningslokaler.
En överväldigande installation av polska Artur Zmijevski (f. 1966) omfattar en hel sal med rader av monitorer där scener från politiska händelser ger uttryck för olika slags nationella trauman. Han har filmat demonstrationer och andra protestaktioner i bl. a. Polen, Nordirland och på Västbanken. Fakta om politiska processer kan läsas på väggen. Iranska Jinoos Taghizadeh (f. 1971) kommenterar med sina hologramcollage av persiska tidningssidor den iranska verkligheten där den islamiska revolutionens löften om ett friare liv kommit till korta. Alienationen i hennes collage accentueras ytterligare av bilder på västerländska mästerverk.
Greken Vangelis Vlahos (f. 71) visar i sin fotoinstallation två långa rader svartvita bilder, funna i arkiv och media. I dem ses fartyg vid den grekiska kusten där politiska konfrontationer mellan Grekland och Turkiet har förekommit.
Vid sidan av alla konflikter ses här egyptiska Anna Boghiguians (f. 1946) livfulla berättelse i form av teckningar och akvareller som skildrar den grekiska poeten Kavafis liv. Där flyter texten in i bilderna och skapar en poetisk helhet. Också Nevin Aladag (f. 1972) från Berlin framkallar i sina tre verk City Language en stämningsfull syn på stadens liv. I den möter vardagen det förgångna. Turkiska Huseyin Bahri Alptekins (1957-2007) bokstäver i neon manar en: ”Don´t complain”.
Den strävan till medvetenhet som Brecht förespråkade kommer väl till uttryck i biennalen. Här ifrågasätter och kritiserar konstnärerna den omgivande verkligheten. Det uttryckligen svåra och traumatiska möts dock också av det mera poetiska och existentiella. Biennalen är full av berättelser och tankar som det tar dagar att ta del av.