HBL 7.5.2011 Betydligt större utrymmen och ett utmärkt läge är vad nya Sinne har förlänats vid flytten till Stora Robertsgatan. Den första utställningen väcker blandade känslor.

Utställningens kuratorer är Marcus Lerviks och Albert Braun som är engagerade vid Platform i Vasa som också driver en aktiv residensverksamhet för internationella konstnärer. Kuratorerna har själva gjort ett verk vid ingången som tycks anspela på lokalens tidigare tillvaro som porrbutik. Då jag själv bor granne med det nya galleriet känner jag också igen den forna butikens namn i utställningstiteln. Detta slags lustigheter må motiveras av ruset över de nya fina lokaliteterna men de väcker samtidigt känslan av design som vid första anblicken präglar utställningen. Trots en del intressanta verk gör den här känslan att det tar tid att ta dem till sig.

I övrigt är det fråga om en grupputställning där de flesta medverkande konstnärerna är utländska. Ursprungligen brittiska John Court bor i Finland och visar här en serie stora svarta verk fulla av text i silvernyanser. Texten tycks ha graverats på skivorna och ger med sin kaotiskt intensiva och ymniga karaktär uttryck för de svårigheter som är förbundna med förståelse av språk och begrepp.
I en monitor ses också flera kortfilmer av tyska Volker Schreiner. De består av korta fragment ur ett otal gamla filmer som han klippt samman. Resultatet blir förtätade blixtsnabba scener där siffror eller bokstäver finns i fokus. Så visar han till exempel ett inspirerande och livfullt sätt att lära sig alfabetet. I synnerhet filmen av störningar på olika slags tv-skärmar i varierande dunkla miljöer blir till ett mångfacetterat och laddat narrativ där ljud och ljus har en framträdande roll.

Banu Cennetoglu från Turkiet har tagit fasta på samtiden där en ofantlig mängd av information skall tas del av samtidigt. Hundratals sidor med vardagliga fotografier i ett slags reklamkatalog för tanken till massproduktion och konsumtion, tillgänglig för alla samtidigt.

Den diffust fragila installationen av i Basel bosatta Susanne Schär och Peter Spillman gestaltar teman som i dagens värld blir allt mer aktuella, nämligen det desorienterade och förskjutna. En kontrast bjuds i form av Stefan Ottos romantiska bilder.

En ljudinstallation av finländska Tuomo Väänänen och Rasmus Hedlund får en att förundra sig över obalansen mellan form och innehåll. De interaktivt varierbara ljudspåren väcker med sin mångfald intresse men försvinner i den massiva formgivningen av ljudbordet. Den immateriella karaktären av ett ljudverk går så förlorad.
Symbolen för banalitet och miljöförstörelse, den numera överallt förekommande vita plaststolen, har antagit huvudrollen i österrikiska Christian Rupps fotografier. En hel armé av stolarna invaderar en intet ont anande strand och grupperar sig i militär ordning. Bildserien av enstaka exemplar visar att det i de förhatliga stolarna också kan dölja sig ett stråk av poesi.

Allt detta ackompanjeras av en stilla ljudvärld av tyska Florian Tuercke. Hans ensamma elgitarr på golvet har kopplats till mikrofoner utomhus och alstrar ljud av akustiken ute på gatan.