HBL 16.5.2009 Grafikern Eeva-Liisa Isomaa gestaltar naturens behag. Hennes verk baserar sig på fotografier som hon med hjälp av polymergravyrtekniken har förvandlat till grafik. Här ses otaliga, ofta upprepade eller dubbla, bilder där vatten eller dimma finns i fokus. De återger en romantisk stämning vid havets vågor där ofta en ensam betraktare ses vid horisonten.
Här är Isomaas bilder strikt inramade bakom glas, ibland även försedda med en tunn extra hinna. Jämfört med hennes tidigare installationer blir greppet till ett hinder i stället för en accent. I installationerna var det knappt synliga tyget ett ytterligare skikt som skapade ett gåtfullt distanserande element. Föränderligheten och den stilla rörelsen som förlänade installationerna en subtil framtoning har här ersatts av hårda tyglar i form av glasets och formens reglering. Det fragilt fria har gått förlorat.
Naturens skönhet till trots finns det ett visst slags förutsägbarhet i bilderna. Den ensamma gestaltens närvaro vid vattenbrynet eller i vattnet väcker frågan: varför? Den är statiskt alldaglig och bryter så stämningen i övrigt. Jag kan inte låta bli att jämföra med Martti Jämsäs liknande fotografier av små pojkar vid vatten. Där binds pojkarnas gestalter i stället samman med naturen och framkallar sålunda en poetisk helhet.
Isomaa visar också två korta videofilmer. Den ena på en liten TV-skärm återger de väldiga vågornas oupphörliga rörelse. Här har Isomaa också fört in den ensamma gestalten framför vågorna. Utrustad med en hatt under vilken håret flänger åt alla håll. På så sätt skapar hon ett annat slags sammanhang där återigen det vardagliga ställs mot naturens ofantliga krafter. Det vardagliga accentueras ytterligare av det lilla formatet som ställer materien i fokus. Vågornas kontemplativa och ohämmade styrka skulle förutsätta en likaså jättelik projektion där den kunde bevara sin karaktär.
Den andra videofilmen i det lilla mörka rummet är mera genomtänkt. Där tvättar två små flickor bryggan samtidigt som man ser vattnets rörelse och de förgängliga reflektionerna. Här framträder vattnets väsen på ett karakteristiskt sätt väl förenat med flickornas sysslor som hör sommaren och vattnet till.