HBL 12.9.2009 Långa rader av små träskulpturer på vita piedestaler eller väggfasta hyllor. En vistelse i Frankrike har inspirerat Juhana Blomstedt till ett mera fysiskt uttryck. Till skillnad från sina noggrant genomtänkta målningar har han nu täljt små miniatyraktiga gestalter i trä som här visas tillsammans med kolteckningar. Steget från det intellektuellt avskalade måleriet tycks vid första anblicken vara markant.

I en del av skulpturerna har förnuftet i viss mån fått lämna rum för det mer intuitiva. De abstrakta formerna tycks på ett organiskt sätt föröka sig och upprepas med små skiftningar. Det fragmentariska accentuerar ytterligare känslan av ett slags själsbilder där det instinktiva har en central betydelse. Här är det fråga om arkaiska urformer som under alla tider förekommit i konsten. Genom upprepningen inrymmer de en stillsamt meditativ handling.
Skulpturernas ofta vertikala väsen för tanken till uråldriga ritualer samtidigt som vissa lekfulla drag också kan skönjas. Den lena ytan har behandlats med varsam hand och med respekt för tillfälligheter av naturligt ursprung. Med anledning av den seriella hängningen uppstår här också stundtals näst intill musikaliska rytmer.

Det analytiska kommer åter i de mera distinkt formade små skulpturerna där den skurna och lätt böjda formen i högre grad liknar den konkret minimalistiska. Här kan vissa av sidorna vara målade med vit färg som i dialog med den rena träytan ger upphov till ett annat slags spänningar av rumslig karaktär. Också föränderligheten blir här åter tämjd och styrs mera av intentionen.

Allt detta ackompanjeras av kolteckningar där Blomstedts virtuositet på ett för honom karakteristiskt sätt framträder. Hans magiska svarta linje framkallar strikt geometriska böjda former som också förekommer i skulpturerna. I sitt grafiska väsen blir de till ett slags rum som samtidigt ses ur varierande perspektiv. På så sätt vidgas begreppet som då även inbegriper det man endast kan föreställa sig. Han låter linjen förbli oavslutad och når så fram till en harmonisk öppenhet där just pausen har en avgörande betydelse.

Med på utställningen finns också en stor målning, Anthologie, där flera av de teman möts som Blomstedt under årens gång begrundat. Att på detta sätt i ett verk föra samman flera självständiga tankegångar känns som att förneka dem deras unika betydelse.
Helheten i övrigt utmärks av värme och spontanitet samtidigt som den ändå är återhållsam i traditionellt modernistisk anda.