HBL 18.8.2007 Marko Vuokolas konstnärsskap präglas av eftertanke och reflektion. Han är en stilla iakttagare som låter varseblivningen mogna till ett uttryck där tiden har en väsentlig roll. Som filosofen Herakleitos konstaterade redan 500 år fKr stiger man aldrig två gånger ned i samma flod, det vi upplever som nuet blir i nästa stund för alltid ett förflutet.
Vikten av nyanser är oskattbar och det är just dem Vuokola intresserar sig för i sin konst. Han har länge arbetat med dubbla fotografier där motivet och bildvinkeln är desamma men där exponeringen sker med varierande mellanrum. Vid första anblicken kan det vara svårt att urskilja bilderna från varandra, men beroende på tidens gång faller ljuset annorlunda. Skuggorna växer och färgen blir djupare. I Vuokolas serie Seventh Wave varierar motiven från landskap och rena himmelsbilder till det mest vardagliga i form av en bilsalong.
Vuokolas två fotografier av blå rymd i det lilla rummet med högt i tak framkallar en näst intill sakral stämning. Tillsammans med tre linser på en liten glashylla på väggen blir de till en symbol för tankens obehindrade klarhet likaväl som en hyllning till seendets inverkan på människans upplysning.
I verket Flash närmar han sig tanken från motsatt håll. I stället för det kontemplativa iakttagandet ger han sig här in på att ingripa i tidens gång. Detta gör han genom att avbryta vattnets flöde till knyckiga fragment där tiden för ett kort ögonblick stannar för att i nästa stund åter befrias. Påföljden blir att vattnets väsen efter en viss rytmisk rörelse ändrar karaktär från det immateriella till en mera definierbar verklighet, konkret i en annan bemärkelse. Den dubbla projektionen accentuerar ytterligare det fysiska intrycket.
I bildparet med två nya bilar förflyttar sig Vuokola till en verklighet helt alstrad av människan. Fokuseringen flyttas från den närvarande stunden till den eventuellt kommande, innebörden återspeglar snarare konsumtionsvanor än begrundan. Den anonyma stumheten är dessutom påfallande.
I serien Flare återger Vuokola godtyckligt uppstående reflexer i varierande mera urbana miljöer. Här träder ett slags narrativ och rörelse in i stället för den stillsamma iakttagelsen.
I galleriets bakre rum kan man beundra det ytterst avskalade verket Blue Movie II. På de små blåskimrande skärmarna rör sig en enkel linje oupphörligt framåt, i den ena horisontellt och i den andra vertikalt. Utsökt meditativt.