HUFVUDSTADSBLADET 22.10.2022 En säregen konstnärlig värld där fragment av dröm och verklighet förs samman med referenser till konstens historia, med stråk av stillsam anarki. Under mer än tjugo års tid har Viggo Wallensköld gestaltat människans relation till sig själv och omgivningen utan att väja för det svåra och oförklarliga. I hans måleri möts en ypperlig känsla för stämningar med tillit till detaljernas avgörande vikt. De återhållsamma målningarna blir reflektioner över människans identitet och roll, det föränderliga och motstridiga. 

Wallenskölds måleri influeras av det konventionella, porträtt och interiörer målade på ett klassiskt sätt. Betydelserna befinner sig dock fjärran från konventioner, det skenbart traditionella återspeglar förskjutningar i fråga om såväl tid, rum som människans yttre och inre. Dessa motstridigheter uppstår ur skiftningar som i ett och samma uttryck kan innebära sammansmältning av motsatta könstillhörigheter, tidsperioder, miljöer eller sociala ställningar. Det annorlunda syns i små detaljer som plötsligt inte stämmer överens med det övriga. På så sätt berör Wallensköld sedan länge i sin konst det som i vår samtid allt oftare uppmärksammas, nämligen behovet av respekt och förståelse för det som upplevs annorlunda, avvikande eller främmande. Till skillnad från den ofta påstridiga samhällsdebatten konfronteras han på ett naturligt och vänligt sätt med det otänkbara och udda, med paradoxer som även livet utmärks av. 

I målningarna förekommer salonger, släktvapen och andra symboler för högre stånd och gamla anor som kan mötas av anonymt urbana stadsvyer mer förenliga med vår samtid. Inre strider hos människan pågår ofta i en traditionstyngd interiör där dramatiken finns även i samspelet och kompositionen mellan golv och väggar. Människogestalterna bär tecken på hög ålder kombinerat med barnsliga drag, i en högtidlig miljö och situation är plötsligt personen avklädd. En människofigur kan på samma gång vara man och kvinna eller till hälften maskin. Det sköna möter det groteska och deformerade.

Allt detta sker med en suverän värdighet, utan ursäkt eller förklaringar. Wallenskölds sätt att återge den nakna människofiguren för ibland tanken ända till renässansen och Hieronymus Bosch i slutet av 1400-talet, till ett slags eterisk oskuldsfullhet bortom det världsliga. Sålunda blir det konkret fysiska snarare till själstillstånd där förundran inför tillvaron och det gåtfulla finns i fokus.

Utställningen är indelad i teman som vetenskap, auktoriteter, lek eller eget rum, vilket binder samman Wallenskölds konstnärliga tänkande som här visas retrospektivt. Så åskådliggörs även bredden i hans måleri, kulörernas och ljusets betydelse för den förtätade stämningen. Penselföringen varierar från det pastöst tunga till det fjäderlätta, näst intill transparenta för att sporadiskt övergå till det mer expressiva. Detaljerna accentueras samtidigt som de abstraheras och ger upphov till stilla poesi. Här finns inget virrvarr, motiven återges sparsamt och koncentrerat, med eftertanke. Så blir det till exempel i en ytterst känslig serie av oljemålningar med titeln Fiender från 2011. De små målningarna bildar flera par där man i den ena målningen kan skönja kraftigt abstraherade, stående människogestalter som i den andra målningen blivit till obestämda högar på marken med blodröda stråk. Sorgen över det meningslösa i övervåld förstärks av den strama tystnaden, paradoxalt nog fylld av kulörernas och penseldragens lyriska skönhet.

Det distinkt omsorgsfulla och arrangerade i oljemålningarna blir i akvarellerna till spontan glädje och hyllning till flyktighet. En hel samling med små akvareller från Wallenskölds fiktiva böcker visas i vitriner. Bilderna blir till koloristiska äventyr med vardagsbundna och gladlynta motiv ur den illusoriska vetenskapsmannen Anatolij D. Mbdrinovs värld och eftersökningar. En annan serie av akvareller utgörs av bilder som Wallensköld skapat efter vandringar på begravningsplatser. Gravmonumenten transformeras till skuggor som smälter samman med omgivningen, dränkta i sorg efter förlorade liv.

I en tid där konstfältet invaderats av curatorer med varierande intresse och förmåga är det glädjande att här ta del av hängivenhet. Den välformulerade utställningshelheten bär spår av givande samtal med Christina Bäcksbacka från Konstsalongen, en konstsamlare och forskare med förståelse och passion för konsten. Och långvarig vän och samarbetspartner till Viggo Wallensköld.

I övrigt har färg på väggarna som bakgrund för verken i museerna blivit en ständigt återkommande plåga, så även här. Litar man inte på konsten?