HBL 16.2.2008 Johanna Ilvessalo reflekterar i sin utställning på galleri Sculptor över ett skede som inträffar i varje människas liv. Ett skede då man befinner sig mellan det som varit och det som skall komma. Det är fråga om ett föränderligt själstillstånd där allt ter sig höljt i ett slags dimma. Man är i färd att lämna någonting utan att riktigt kunna överblicka det förestående. Däri ryms all förväntan förblandad med vemod och samtidigt oron inför det okända. Ilvessalos immateriella förhållningssätt når här ett näst intill fulländat uttryck, hon återger en ung människas situation på ett försynt sätt med värme och inlevelse.

De svartvita bilderna som grundats direkt på glas förekommer framför allt i serier där den unga flickans gestalt återkommer i varierande konstellationer. Från den enskilda blir hon genom upprepningen till en del av en mera vidsträckt helhet. Hopprepet i hennes händer blir en symbol för en bestämd fas i hennes liv men också ett element som refererar till samvaron med andra och det lineära i tidens gång. Gesten med de lyfta händerna ger också uttryck för en villrådighet, en osäkerhet som på ett finstämt sätt ger uttryck för de åtskilliga möjligheter som föreligger.

De transparenta glasskivorna har lutats mot väggen och genom skiftningarna i ljuset och skuggorna accentueras ytterligare det bräckliga hos sinnets rörelser.
En serie fotografier på aluminiumskivor förefaller gestalta små flickors ständiga sällskap, nämligen dockansikten. Här är de starkt abstraherade och omges av fallande skuggor. Det är som om också de skulle känna av den stundande förändringen och befinna sig i uppståndelse.

Utställningens höjdpunkt finns i ett avgränsat rum där man på en videoprojektion ser flickans skuttande gestalt. Den aningen snett riktade projektionen återskapar en poetisk scen där flickan uppenbarar sig ackompanjerad av stilla toner. Hennes långsamma rörelser syns mot det drömlika blå diset i takt med de trevande klangerna ur en speldosa. Ända tills hon åter sakta upplöses i det blå och tonerna tystnar. Ilvessalo har lyckats utomordentligt väl både med kristalliseringen av det innersta själstillståndet och med den utsökta sublimeringen av upplevelsen.