Poetiska reflexioner

HBL 21.10.2006 En utställning kan uppföras på många sätt och av olika anledningar. Det mest traditionstyngda sättet från de gamla salongernas tid är att endast hänga arbeten utan någon hänsyn till helheten. De skall då vara av betydlig mängd och betraktas som av varandra oberoende föremål. Den traditionen återupptas i Melek Mazicis nu aktuella utställning på galleri Krista Mikkola. Det är svårt att förhålla sig till denna brutalt överhängda och splittrade helhet emedan Mazici representerar en syn på konsten där snarare det immateriella har betydelse. Hennes uttryck handlar om poetiska reflexioner framställda på ett estetiskt sätt. Därför blir det en besvikelse att se denna materiens övervälde som berövar hennes subtila språk dess förfining.

Mazici visar här grafiska arbeten i förening med teckningar. Magin hos hennes eteriska blommor förefaller trots allt oföränderlig. De skildras på ett sätt där det luftiga intrycket får en att nästan glömma ursprunget. De för tanken snarare till blommans väsen. Likadant blir det med de stilla havslandskapen där den melankoliska stämningen accentueras av det dunkla i färgsättningen.

I arbetet Heijastuksia undersöker Mazici objektets förhållande till reflexionen av det. Verket består av fem öppna på väggen fastsatta askar där det på botten finns ett föremål bestående av färgat hår. På det öppnade locket har hon tecknat reflexionen. Jag förundras av det femdubbla. Det essentiella i tanken framträder tydligt nog i den asken där den grå färgen dominerar och leder oss vidare från materien mot själva idén. Att sedan variera förverkligandet i olika färger blir till en obefogad upprepning som snarare för oss återigen tillbaka till det materiella.

För Melek mazicis egen skull önskar man henne i framtiden styrka nog att återgå till det mera minimalistiska som bättre motsvarar hennes finstämda och koncentrerade konstnärskap.

Vastaa