HBL 10.4.2010 Förmågan att skapa poesi med hjälp av teknologi är inte alla förunnad. Till det fordras ett sinne där den intellektuella skärpan förenas med en blick för det förgängliga och immateriella. Den mekanik och perfektion som teknisk apparatur representerar blir då klangbotten för subtila fenomen som uppstår ur skiftande möten mellan olika substanser. Detta är vad konstnärsduon Tommi Grönlund och Petteri Nisunen på ett konsekvent sätt har ägnat sig åt under snart tjugo års tid. Deras uttryck baserar sig på avskalade verk där tid och rum står i fokus.

Rörelse i olika variationer bildar det huvudsakliga stoffet i deras nya utställning. Här ses en återhållsam samling av konstruktioner i metall och glas. Den oupphörliga rörelsen gestaltas på många olika sätt. En lång rad av vattenhållare bildar en enhet där vattnet i de runda transparenta glaskärlen värms och stiger och sjunker rytmiskt i vertikala glasrör. Det resulterar i ett raffinerat skådespel där vattenpelarna har en framstående roll. De är belysta underifrån vilket tillsammans med flyktiga reflexer förlänar skeendet en poetisk styrka. Långsamt glider de eteriska pelarna upp och ner i dialog med varandra. Känslan av det organiska accentueras ytterligare av sladdhärvorna som ringlar sig på golvet intill de i övrigt perfekt formade anordningarna i stål.

En modern version av den uråldriga skuggspeltraditionen har blivit till med hjälp av runda aluminiumskivor som tillsammans bildar en kvadrat. Starkt belysta från sidan frotteras de mot varandra i en ständigt pågående rörelse. Mekanismen tycks bestå av gummiband och en elektronisk motor längst ned. Varje skiva har en oval öppning. I skuggbilden som pjäsen kastar på väggen förefaller dessa öppningar ge upphov till en optisk illusion då rörelsen mångfaldigas och varieras med anledning av deras skiftande placering. Det påfallande ljudet av roterandet understryker ytterligare kontrasten mellan det konkret maskinella och det flyktigt immateriella.

Av ett helt annat slag är rörelsen i verket Cyclone. Den fokuserar på hög hastighet som bedrar ögat. En ribba i rostfritt stål, rest från golv till tak, bär upp en skiva som till synes har en fysisk existens. Den visar sig dock bestå av en illusion som just skapas av den höga hastigheten. Också här är det kontrastverkan där ribbans bräckliga svajande möter hastighetens oemotsägliga kraft som sist och slutligen framkallar uttrycket.

Tanken kristalliseras i två kvadratiska svartvita serigrafier tätt intill varandra där det genom de grafiska linjerna uppstår en föreställning om rörelse. Här är det linjernas täthet som i två variationer ger ögat förslag att uppleva någonting som egentligen inte konkret existerar.